Kalla maj är slut... och ska ut!

Morsdag idag. Detta är vad jag åstadkommit som bäst i livet!... här med sina utvalda.

Annika och Thomas

Céline och Micke

Stéfan och Lisa

Maj gråter där ute, och det kan man förstå. Nästan hela månaden blev en miss. Jag minns inte att det varit så isande kallt och blåsigt någon vår sedan jag blev kolonist, i vart fall. Vanligtvis har jag flyttat till stugan senast 17 maj och sedan bott där hela sommaren, till 1 okt då föreningen enligt stadgarna ska sätta punkt för oss och stänga av vatten, toa/dusch. Ett par hängivna gamlingar har visserligen bott där sedan april, men de har bra värme i stugorna och bor inte lika bekvämt hemma som jag gör med min enorma inglasade balkong där gurkor och tomater växer så det fräser i sina krukor. Dessutom bor jag bara en halvtrappa upp, inget jobbigt spring i trappor.

Trots ohälsa och dåligt väder har jag lyckats få ner alla matnyttiga grödor i marken... de som inte är rädda för kyla i jorden. Mina störbönor nobbade t o m försådden på balkongen! Nu börjar en andra omgång titta upp i krukorna på köksbordet. De har utegångsförbud tills järnnätterna gjort sitt.
Det har varit ett evigt konkande på köpjord i tunga plastsäckar. Finaste kravjorden jag kunde hitta till pallkragarna... vilket nästan ruinerat mig. Handeln spelar på oss miljövänner. Borde det inte vara tvärtom? Billigare kravjord skulle ge fler nya kunder som värnar om miljön. Suck!
Spännande ska det bli att se hur mitt nya potatisland på friland ska fungera för de 31 snobbiga franska gormetpotatisarna jag petat ner i myllan (kompost och kravjord). Allt är så nytt och spännande så här i början av odlingssäsongen. Nya jordgubbslandet kommer att ge frukt i år redan. Jippi!

Annars är det perennernas tid nu, och de sena lökväxternas, som tvekade in i det sista. Rabatterna är väl fyllda överallt, och jättelöken har dussinet knoppar. Deras stora lila bollar kommer att vaja ovanför perenntuvorna ett bra tag, innan de hinns ikapp och bladresterna blir begravda under höga liljor och hässleklockor. Jättelök ska vissna ner i lugn och ro, som alla lökväxter, för att samla kraft inför nästa år. Men bollarna torkar och smyger omkring bland liljorna som moralist stöd.

Min gamla trotjänare, en Stiga med uppsamlare, har tackat för sig efter 33 felfria år. Klipper fint gör den säkert många år till, men det behövs starkare armar än mina för att övertyga den om att starta. 25 ryck orkar jag inte med längre. Nu har ärtgröna Viking flyttat in som en frisk fläkt, och den startar på första rycket. Saknar choke, tack och lov. Vi är knappt presenterade än. Jag hann klippa en bit innan nästa regnskur jagade in oss under tak i boden. Men det blir säkert bra. Garanti i två år ger en viss trygghet. Om två år kanske jag flyttat in på balkongen permanent? Då får Viking jobba vidare i släkten.
Vad finns det mer att säga om maj månad? ... mer än att det är skir grönska ute och mycket vackert - och skönt om man har vett att behålla täckbyxorna och vinterjackan på. Jo, jag har återupptagit mitt gamla kall, men på blygsam hobbynivå, stickning. Min första sjal blev en sorts cape istället. Skaparglädjen kom tillbaka helt oväntat och resultatet liknar ingen annan sjal/cape. Yrkesvanan tog tag i mig. Inte kan jag sticka efter andras mönster med självaktningen i behåll!
Av bara farten satte jag igång med en ny sjal. Men den gillar jag inte riktigt, så det blir bortkastad tid. River väl upp och hittar på något nytt. Det är så rogivande att sitta och sticka när regnet smattrar. Även stugan har inglasat, men en dragig liten veranda med springor i golvet. Bra när det är varmt, inte perfekt vid ruskväder.

Så. jag hade garderat mig för allt som tänkas kan... trodde jag... men en hejdundrande förkylning ingick inte i framtidsplanerna. Den bara "dök upp" från ingenstans. Det var minst åtta år sedan förra gången! Borde inte klaga alltså. Men vad hjälper det när snoret rinner i strömmar och hostan ger träningsvärk i maggropen, benen darrar och matlagning är ett nödvändigt ont. Fast den första sparrisen  smakade fantastiskt häromdagen, och rabarberpajen var inte dum den heller, trots att jag föråt mig och fick magknip!
Nu hoppas jag på en varmare junimånad och allt den brukar bjuda på; blommande liljekonvaljer (finns utslagna här och där redan) och förstås alla ljuvliga syrener. Och ett gott slut på förkylningen skulle sitta fint.

Att hålla balansen i alla väder

Undrar om han var ute och sprang själv den vise gubben Einstein? Tror nog att han menade något annat; rörelse inom fysiken kanske?
Men det är alltid betraktaren som avgör vad som menas. Tar åt mig. Ut och GÅ mer! Men jag är född Balance, Våg alltså. Tror att mitt balansbehov måste vara inbyggt i generna... eller står skrivet i stjärnorna kanske? Tappar jag den fungerar INGENTING.
Men idag tror jag att jag står över. Det är roligare att sticka på min varma regnbågssjal. Riktigt inspirerande. Tar garnet slut lovar jag att promenera till butiken efter mer. Och faktiskt, det verkar som jag nog måste ut...? aj, aj!

Så är sköna maj här då äntligen. Nu börjar trädgårdsallvaret nosa mig i hälarna. Finns massor av "måsten" man inte kommer undan. Vitlöken är uppe och gräslöken försöker göra nya ordentliga tuvor -  dvs reparera efter min vilda framfart i höstas, när jag  glesade gräslöken i sticklingar över en hel pallkrage (dock modell mindre).
Jordgubbsplanten jag trodde dukat under för vintersvedan skjuter nya små små ljusgröna blad. Som de måste frysa! Nya hallonlandet firar med att skicka upp ännu fler snödroppar... trots utrensningen, jordförbättringen etc. Hos mig har snödropparna hittat sin drömtillvaro. Tack tack. Jag känner mig nästan smickrad, eftersom de tillhör de nyckfulla vårväxterna.
Myrorna kommer att få slita med att sprida ut alla blåsippor, för tuvorna är dubbelt så stora som fjolårets. Backsipporna är också knökfulla av ludna små knoppar. Visst, sköna maj är så välkommen. Men man kunde önska att det var mer än 6 grader ute ändå!
Tålamod gumman, tålamod är det enda du behöver! Ja, jag vet... men var tankar man nytt när det gamla fått soppatorsk?