Midsommar och koloniliv

Foto: Annika Estassy. Deras slänt ner mot havsviken i Vätö.

Midsommar kom och gick utan åthävor. Sånt har jag tack och lov vuxit ifrån... små grodorna runt stången ... men mågens delikata laxtårta slank ner i dubbel upplaga, och en iskall snaps till sillen. Jul, påsk och midsommar tar Madame Grålila en nubbe.
Annars blev det krukplantering av alla gurkor, tomater och  paprika som jag fött upp och förärat min kära dotter. Nu kommer hon knappt in i sitt lilla hembygge till växthus! Men det är hennes problem.
Tomtarna på SMHI glömde ge oss regn och rusk, så vi njöt av en härlig, ganska varm och solig midsommar. Söndagen efter vaknade nissarna till och skickade tunga moln, svalare temp... men bara lite duggregn. Det måste vara svårt att pricka in rätt väder, för alltför ofta klarar man sig bättre utan deras domedags-profetior. Och tur är väl det. Kunde varit tvärtom... Jag fick åka ner till kolonilotten och sprinkelvattna i timmar. Södra Sverige har det blött, här är allt kruttorrt. Vad har det tagit åt lagom-Sverige egentligen?

Nu är min jättebalkong äntligen mindre djungellik. Jag kan sträcka ut mig i den gamla Baden Baden - som håller på att bli kultföremål - bäst att förse sig med reservdyna medan de finns kvar. Lika är det med  trähammocken. Nu ska det vara plastnät eller plastrotting som tål genuina svenska somrar och inte ens behöver tak. De väger nästan ingenting heller. Barnen orkar flytta dem själva. Men de flyger också iväg om det kommer stormbyar. Men är det trend och bekvämt funkar det ändå.

Mina egna gurkor har fått glädjefnatt och älskar min inglasade balkong. Ett tiotal är redan halvstora och massor av nya ämnen kommer hela tiden. De kallas "honplantor" och praktiserar jungfrufödsel med den äran. Så Maria kanske inte inbillade sig...? Kan gurkor så borde väl människor kunna också? Men det har förstås flutit en del vatten under broarna sedan dess.
Jag har också fått en Siamesisk tvillinggurka på en av honplantorna! Två blommor är sammanväxta liksom gurkämnena. Det har jag aldrig sett förr. De verkar växa också. Spännande. Naturen har sina små överraskningar ibland.
På Lotten har jag slutskördat min första omgång rädisor, och  sparrissäsongen är slut för i år. God var den. Tror att den svala försommaren bidrog till sparrisens fantastiska sprödhet i år. Nu ska den växa upp till en jättehög grön vägg, hämta kraft inför nästa säsong, blomma, sätta frö och övervintra under sin egen bladmassa.
Jordgubbarna blommar och en del gröna kart finns det. Nu får de växa skyddade under hårt spända nät. Spända över vita plastelrör i bågar.
Dags att gallra morötterna, skörda spenat och rucola och den första plocksallaten. Det rullar på. Som i rabatterna där de lila alliumbollarna svänger motvilligt i blåsten som inte vill sluta reta oss kolonister. Varenda eviga dag blåser det! Perennerna kommer troget i tur och ordning i väntan på sommarblommorna som ska "göra" min sensommar till en sprakande tillställning; astrar och lejongap mest, och dahlior förstås... men de bor i krukor denna sommar. Då kan man flytta dem dit de "gör sig" bäst.

Om en stund åker jag ner till stugan och kollar in läget. Jag har inte flyttat dit permanent som under de förra elva somrarna. I vart fall gör jag det inte så länge värmen uteblir. Jag ska ta med mig några syndigt goda chokladbollar och mitt nyligen inköpta Bambukaffe, gjort på nyttiga ekollon. Det var min favoritdryck under åttio- och nittiotalen men försvann spårlöst med seklets slut. Förmodligen inte tillräckligt lönsam vara längre. Men Hälsokost i Ljusdal tog hem en burk åt mig från hemlig ort (för mig), och det ska de få göra fler gånger. Så behåller man sina kunder!

Säsongspurt på kolonilotten

Prins Eugens Waldemars udde på djurgården.
Foto: Stockholms Gröna Rum

Juni fick en tveksam start hos oss här uppe i Södra Norrlland... som om maj sabbat övergången. Därför är det en lisa att se hur det kan vara 30 mil söderut! Jag vet inte vem som tar dessa gudomliga Stockholmsfoton i "Stockholms gröna rum", men hoppas hen ursäktar att jag är idel öga?

Fredagen 12 vaknade en liten trädgårdsdeva upp från sin Törnrosasömn. Hon fick mycket bråttom för att hinna återställa ordning och reda - efter den betydande förseningen. Hon viskade i mitt öra: "Upp med dig genast för nu blir det ett par intensiva dagar om du vill få ordning i kolonitäppan din och hjälpa växterna till ett bättre liv än att pinas i trånga planteringskrukor". Klockan var sex! Men kallar moder natur på mig blir det fart....
Den envisa förkylningen följde med på färden och gjorde vad den kunde för att sabba jobbet. Men, till slut gav hostan upp en stund. Min vilja är hård som härdat stål när jag väl bestämt mig för ett "måstejobb"... i trädgården då. Annars kan det vara si och så med viljan. Den svajar, speciellt den här underliga sommaren då inget är som det brukar vara, varken utomhus eller inombords.

Nu står mina fyra tilltufsade squashplantor i pallkragarna - med halva rangliga bladmassan amputerad under transporten ut till kolonilotten. Värmen på min inglasade balkong lurade iväg dem för fort. Bladen begravde jag i myllan runt plantorna. Nu får de göda sin modersplanta istället. Svårt att se NU att squashen kommer att bli stora frodiga tuvor med massor av härliga frukter som ska ge fantastiskt goda soppor och ännu godare biffar med fetaost i. Just nu är de verkligen rörande ynkliga, bleka som mina vinterben. Ändå försöker de blomma. Patetiskt, men de vill ändå göra sitt förprogrammerade jobb. Naturen har sina egna överlevnadsknep.

Massor av asterplant har funnit sina platser mellan perennerna, liksom lejongap och solrosor. Ringblommorna däremot får starta på plats, som frö.
Den tidiga grönsakssådden har satt fart. Snart kan jag äta både rucola och spenat, rädisor och plocksallat. Frissésallat och romansallat (förkultiverade) däremot ser små och sköra ut. Egentligen är de för små för utplantering, men de får gaska upp sig och lägga på ett kål.
Pallkragar är en underbar uppfinning. Med singel ovanpå markväven runt dem, är det mycket besvärligt för eventuella sniglar att ta sig upp och in i dem. Men inget tycks stoppa morotsflugan, inte ens fiberduk! Alltid finns det en liten välkommen springa någonstans.

Allt gick som smort, vädret blev lagom varmt, humöret nådde toppen, förkylningen var uthärdlig i den friska luften, och kroppen piggnade till efter sin långa halvdvala... i väntan på Godot.
Därför blev försommarjobbet helt klart i täppan; gräset är klippt med nya trädgårdsmedlemmen Viking. Kanter är trimmade, dahlior planterade i U-jord och rymliga krukor, alla andra krukade växter står utomhus, längs husväggen skyddade av ett generöst tak. De saknar nog inte trängseln inne på verandan. Inte jag heller. Nu slipper jag kryssa mig fram. Vid gaveln tittar två körsbärs-tomatplantor upp. De är djupt satta i en jättekruka för att bilda rötter längs hela stammen. Då blir det superkraftiga plantor med mängder av små söta tomater.
Och hela täppan är genomvattnad som sista "åtgärd", vilket naturligtvis drog till sig mörka moln. Under kvällen kom också regnet, och det har duggat av och till sedan dess. Morgonpromenaden gick under paraply. Morgon förresten ... vaknade ½ 12 !!!  Jag som har svårt med sömnen annars.
Vi tog också en mycket sen nattpromenad och kom i säng först frampå småtimmarna. Jobbar man dessutom med kroppsarbete krävs det kompensation. Undrar när jag sov över 8 timmar senast? Tonåren?

I går, den 13, fick jag "göra kväll" (sluta jobba) vid fyratiden. Hög tid att åka hem, snygga till sig lite för att passa in på festen. Alice och jag bänkade oss i soffhörnet - med pappersnäsdukar till hands, vilket jag förstod att jag skulle behöva. Och ett stort glas öl till djupfryst-pizzan avrundade det hela. Vi skulle ju tillsammans med en massa nobelt folk på BRÖLLOP bevars. Festen varade till efter midnatt, så det blev en helkväll. Men det var det värt när man fick se världens vackraste prins äkta sin intressanta och spännande lilla folkfödda prinsessa. Undrar just vad de kommer att uträtta för Sverige? Ett synnerligen vackert och mycket kärleksfullt par är de utan tvekan. Han har kanske gjort ett lika klokt val som sin far? Hoppas det. Drottning Silvia har verklig medfödd klass! Det har också Danmarks gamla drottning... trots att hon lär röka som en fabriksskorsten, cigarrer!

Nog fanns det mycket att "pläga öga mä" som min faster Anna brukade säga på sitt typiska Falamål. Det var en sagofest, med fantastiska kreationer, blingbling-uppvisning, otrolig mat och den konstigaste bröllopstårta jag sett... som dessutom "puffade i munnen"?
Jag sammanfattar det hela som det mest annorlunda och modernaste av samtliga kunga/prins-bröllop som visats på TEVE. Undrar om inte gamla drottning Elisabeth satte i halsen, om hon tittade på reprisen, för hon hade en egen fest hemma i GB samma dag. Hmm...

Men ikväll ska Alice och jag se norskt på teve; Frikänd. Norrmännen har blivit allt skickligare på film. Danskarna får se upp för konkurrens! De har inte heller den vidunderligt vackra norska naturen att luta sig mot... men däremot utomordentligt välgjorda och annorlunda serier, och i mitt tycke bättre skådespelare.