Vintern rasat ut... eller?

Valborg. Grattis Ers Majt... hur mycket du nu fyller? Valborgsmässoafton brukar "hedra oss" med s k hundväder (?), och förmodligen håller den ställningarna även denna kväll för nu mulnar det på i vanlig ordning, trots en kristallklar, bister morgon. Marken och bilarna var då vita av frost.
Mina småplant kunde ändå känna sig lugna under en tunn sidensjal på balkongbordet. De växer sig knubbiga och starka, slipper bli rangliga innesådder. Antar att de hinner bli nästan fullvuxna innan det blir planteringsdags. Jag var väl tidig i år, tror jag. Nåja...
Björkarna vill inte fira Valborg utom i gynnsamma lägen kanske, inte i Ljusdal. Men i Järvsö har de satt fart. Järvsöborna (Jarseflakan) har alltid släpat på ett gammalt "omdömesnamn" för de ansågs förr för storvulna och dryga. Hm... Ljusdalingarna hade inget att skryta med för den delen (fessingarna)... för att inte tala om de arma Färilaborna (falatomingarna). Man gillade öknamn förr och använde dem flitigt. Det minns jag från min barndom. Ytterst sällan var det snälla och positiva benämningar. Då var det rumsrent att "betygsätta" folk efter eget tycke, och folk hakade på om de var tillräckligt saftiga eller småelaka. I kyrkböckerna fanns både idioter och lösdrivare! Prästerna gick före med gott samvete, får man förmoda.
Ljusdalsbjörkarna har faktiskt gläntat på hyllet och visat små skrämda gröna strimmor. Kanske tänker de fira våren med att våga vika ut sig mer, när brasorna värmer upp utomhus? OM man får elda? Det är ju kruttorrt i markerna. Jag saknar Ljp och vet inte mycket om vad som händer lokalt.
Själv ska jag bänka mig framför teven och lyssna på de fina vårsångerna, om man inte klippt bort ett så gammalt och mossigt inslag i IT-ålderns tidevarv? Hoppas inte.

Om en stund är det dags att åka ner till stugan och kolla läget. Men jag fryser nog hem omgående. Det är ett riktigt blåshål faktiskt, eftersom stugan ligger mellan Ljusnan och Grovan (kanalen som går till Kyrksjön). Det är bra under varma dagar, mindre attraktivt vinterhalvåret. Jag önskar oss alla en trevlig Valborg... inte bara kungen. Han får kalasa på födelsedagstårtan privat i lugn och ro med sin fina familj. Som sagt Grattis kungen!

Välkommen lilla "rällan"!

Foto från: home swipnet.se

Så har den anlänt min favoritfågel; sädesärlan, eller rällan som vi kallade den i barndomshemmet. Såg den i morse under hundpromenaden på köpingen. Däremot har rällorna varit helt osynliga ute vid kolonistugan, vilket är ovanligt. De brukar springa omkring och vippa med sina långa stjärtar när jag krattar tomten annars. Kanske att Alice skrämt bort dem? Så elegant och stilren! ... och silvergrå, inte att förglömma.
Bofinken har kvittrat i flera veckor redan och två tranpar har jag sett från bussfönstret mellan Ljusdal och Hudiksvall. Allt går i gamla fotspår.

Igår städades grönområdena på kolonin. Inte mycket att ta reda på, eftersom de kapat ner nästan alla björkar. Hela området är urglesat till oigenkännlighet, även kommunens mark, Nu syns kanalen från alla vinklar. Inte så illa. Egentligen.
Folk hade mött upp ganska mangrant. Själv var jag varken på sopplunchen eller årsmötet efteråt. Jag gick hem och sågade ner det stendöda gamla körsbärsträdet istället. Passade också på att plantera "grishon" full med 18 violer. Köpfest på Granngården. Eftersom vädret bara blev dystrare och kyligare stannade jag inte länge. Än har inte den rätta känslan infunnit sig, odlingsivern. Men blåsipporna blommar för fullt, med eller utan mig. Tuvorna har också vuxit till sig.

Idag skolade jag om de sista courgetterna och växthustomaterna. Så nu är balkongbordet knökfullt med spirande gröda. Välsignade balkong! I natt har det regnat en skvätt... som på beställning efter krattandet. Även här har de fejat och sopat rent gubbsen, överallt runt husen. Gräsmattorna tackar med fräsch grönska. Men det är kyliga vindar fortfarande.
Dagen är inte inplanerad i något schema. Får bli impulssysslor. Tror jag tar en latdag...? Kanske dags att börja sticka på den där sjalen...?

På spaning efter keps

Hurra, jag har blivit med keps!... och 300 kr fattigare samtidigt. Var det värt det? Tror det, för den KÄNDES mycket rätt när jag provade den i butiken. Gissa vilken färg? Nix, inte lila men GRÅ... ja, jag vet...
För att övertyga mig själv (och sonen som var med mig) letade jag på flera mindre prismedvetna ställen också, men nej. Jag antar att den grå - som jag hittade allra först - stoppade de andra i portgången, Så nu ska jag stila mig fram i blåsten i sommar, för det tycks aldrig sluta blåsa detta år. Min nya korta frisyr vänder sig avig hela tiden. Inte så klädsamt. Nu ska den få lugn och ro under kepsen. Och skärmen skyddar både ögon och glasögon. Dessutom. Jag som avskydde kepsar förr. Man ändrar sig med tid och ålder.

Igår fejade jag klart hela kolonitäppan; alla högar är komposterade på botten av pallkragarna - för att multna ner till jord med tiden. Ruinerade mig på KRAVJORD och NATURGÖDSEL som ska hällas ut över lövskräpet i pallkragarna. Inte med det samma dock, för luften gick ur mina ovana muskler när jag släpat hem fem tunga säckar. De ligger bra bredvid pallkragarna, i väntan på att träningsvärken gett med sig och lusten att jobba "grönt" kommit tillbaka.
Det var underbart väder igår, och de första löven bland häckarna (här och var) och buskarna i skogsdungen intill tittade fram. Lika bråttom varje år.
Och... vitsipporna blommar!

Vitsippa.
Foto: Elisabeth Cussat

 När jag tog X-tåget till Gävle idag genomgick naturen en ansiktslyftning allt eftersom vi närmade oss stan. Väl framme i blåshålet Gävle såg jag att lönnarna hade pyttesmå ljusgröna blad! Trodde att de kom efter andra lövträd? Inte i Gävle. Men det fanns ett matt grönskimmer i björkarna längs järnvägen, de som fanns kvar, för man har ägnat sig åt en veritabel massaker där.
Många buskar inne i stan var ordentligt gröna, och man har dekorerat ENORMA betongfat med pärlhyacinter och minipåskliljor vid stationen och på Rådhusplatsen, bl a. Så effektfullt och snyggt.
Hela stan sken efter vårstädningen, och djärva unga män kämpade på i blåsten med pokerfacet i ordning... ingen fick ana att de frös i sina shorts och tunna tröjor. Men på fötterna hade de bastanta kängor? Förstår inte vitsen, men kanske att man fryser mindre om kroppen när fötterna kokar i kängorna?
I väntan på sonen och vår lunch tillsammans (han har ju ett jobb att sköta också) hann jag snoka runt i city, fönstershoppa och snirkla mig igenom gallerior och varuhus. Köper folk allt det där man frestar med?
Och utanför satt de arma tiggarna tätt som urglesade spjälor i ett fallfärdigt slitet staket. Undrar om de känner av konkurrensen sinsemellan när de hamnat så nära varandra? Hur står de ut med ett så erbarmligt futtigt liv egentligen?
Men jag har beslutat att inte ge dem pengar. Det är ingen effektiv hjälp, förlänger pinan och gynnar deras rika landsmän - som inte vill ha hem dem för allt smör i Småland. Det är min privata uppfattning, och den står jag för. Hjälp hemma i deras eget land ska de ha däremot, av oss andra bättre bemedlade.
Nu ska jag ägna mig åt min skyddsling, Alice, som är återbördad till Matte efter en "fridag" hos Lillmatte. Men hon är så trött efter alla aktiviteter i den familjen, att jag nog får ruska liv i henne innan det blir kramdags.

Vart tog tiden vägen?

Idag fyller mina barns far år ser jag i skrivande stund. Skickar en andlig kram till honom för att han gett mig tre helt magnifika barn... och mig världens vackraste språk (franska).

Vart tog vårvintern vägen? Min skrivlust försvann också. Påsken kom och gick. Första april blev jag lurad av min son... fast jag genomskådade skämtet omgående. Bra försök dock. Till slut försvann också all snö - även på min senfärdiga kolonitomt. Nu blommar  snödropparna överallt i rabatterna. De sprider sig hejvilt, och det gillar jag. Krokusarna är också uppe och topparna på alla andra lökväxter. Som vanligt har jag glömt var jag påtade ner nya lökar i höstas!
Tomten är "grovkrattad", men mycket återstår. De senaste dagarnas intensiva blåst har hållit mig borta. Skräphögarna lär inte flytta på sig i brådrasket så sura som de var, så jag får inte panik, inte ens när jag ser hur de flesta fejar och strävar i täpporna. Jag hinner gott. Gemensam städning av områdets ytor blir det på lördag. Våren är kommen!

Squash, tomater, gurka av olika sorter har jag sått. De kom upp rekordsnabbt i år... trots tre år gamla fröer. Squashen (föredrar det franska namnet: COURGETTE egentligen) pockar redan på krukbyte, och gurkorna jagar dem hack i häl. Gissar att det inte blir mycket tid över för bloggen även i fortsättningen? Nåja...
Den senaste veckan har jag äntligen fått undan sånt där som "ligger och väntar" (hur länge som helst) och aldrig får förtur. Men nu är det gjort! mina jeans som sprack där bak är hopsydda, favoritpåslakanet är återigen lagat. Det blir ett par cm kortare varje gång. Så slitet, lent och skönt... men ack så skört. Det är vackert också med blommor i mönstret. Snart måste jag väl ändå kassera det. Ju senare desto bättre.
Det mest gruvsamma "reparationsjobbet" är äntligen i hamn. 1976 stickade jag min första växtfärgade ylletröja. Jag hade gått en inspirerande växtfärgningskurs innan - nere vid Ljusnans klipphällar. Vi var ett trivsamt gäng hängivna textilare. Det var den sommaren min geniala klädidé föddes. Jag hade gått bildvävskurs under vintern och undrade vad jag skulle göra med de små "tavlorna"? Jag har aldrig varit någon prylsamlare. Tingen ska användas till något. Stickat har jag gjort hela livet, vävt också, men nu kom jag på att det skulle gå att kombinera teknikerna i unika tröjor. Vävde en "bröstbild" och en "ryggbild" först. Sedan stickade jag hela tröjan runt bilderna. Succé. Just den första tröjan har hängt med i alla år, och den ger sig inte. Visserligen är ärmarna omstickade, och någon smyglagning här och var har det blivit. Men i fjol sprack den. Garnet var helt utnött på bålen. Dags för renovering - eller sopsäcken. Det blev renoveringshögen. Saxen slaktade halva tröjan. Men bilderna är intakta! överdelen likaså.
I källarförrådet någonstans visste jag att det stod en väska med restgarner. För att hitta den måste jag städa hela förrådet. Naturligtvis stod den längst in, under alla kartonger, påsar och "bra att ha kanske prylar". Nu är förrådet också fint!
Givetvis fanns det inga matchande färger bland garnerna, inte efter snart 40 år! Därför fick jag tänka om hela mellanpartiet, byta färger, mönsterfigurer etc. Jag slutade med konsthantverket när axlar och armar sade ifrån och sjukpensionen gjorde entré... sådär 20 år sedan! Nu blev det plötsligt riktigt kul att skapa igen, fritt ur skallen. Givetvis. Det är ju mitt signum. OK.
Men det hela måste på något vis sammanfogas med originaldelarna också. Inte så lätt. Det behövdes ett helt livs textil erfarenhet för att få till en fungerande "nygammal" tröja. Men nu är den klar! Ska be min kära dotter fota den så småningom.
Innan tröjan stickade jag två tunna hålmönstrade mössor (efter köpmönster... usch), men dem kände jag inte för. Det gjorde däremot yngsta barnbarnet! Hon älskar ju också lila.
Jag blir nog med keps, så småningom.

Om en timme ska Viola (bilen) få sommarkängor. Jag har kört olagligt i fem dagar, Samvetet är ganska rymligt - i det fallet. Efteråt blir det nog en tur till kolonilotten igen. Men det blåser kallt även idag.
Lämnar dagen öppen för impulshandlingar!