Midsommar och koloniliv

Foto: Annika Estassy. Deras slänt ner mot havsviken i Vätö.

Midsommar kom och gick utan åthävor. Sånt har jag tack och lov vuxit ifrån... små grodorna runt stången ... men mågens delikata laxtårta slank ner i dubbel upplaga, och en iskall snaps till sillen. Jul, påsk och midsommar tar Madame Grålila en nubbe.
Annars blev det krukplantering av alla gurkor, tomater och  paprika som jag fött upp och förärat min kära dotter. Nu kommer hon knappt in i sitt lilla hembygge till växthus! Men det är hennes problem.
Tomtarna på SMHI glömde ge oss regn och rusk, så vi njöt av en härlig, ganska varm och solig midsommar. Söndagen efter vaknade nissarna till och skickade tunga moln, svalare temp... men bara lite duggregn. Det måste vara svårt att pricka in rätt väder, för alltför ofta klarar man sig bättre utan deras domedags-profetior. Och tur är väl det. Kunde varit tvärtom... Jag fick åka ner till kolonilotten och sprinkelvattna i timmar. Södra Sverige har det blött, här är allt kruttorrt. Vad har det tagit åt lagom-Sverige egentligen?

Nu är min jättebalkong äntligen mindre djungellik. Jag kan sträcka ut mig i den gamla Baden Baden - som håller på att bli kultföremål - bäst att förse sig med reservdyna medan de finns kvar. Lika är det med  trähammocken. Nu ska det vara plastnät eller plastrotting som tål genuina svenska somrar och inte ens behöver tak. De väger nästan ingenting heller. Barnen orkar flytta dem själva. Men de flyger också iväg om det kommer stormbyar. Men är det trend och bekvämt funkar det ändå.

Mina egna gurkor har fått glädjefnatt och älskar min inglasade balkong. Ett tiotal är redan halvstora och massor av nya ämnen kommer hela tiden. De kallas "honplantor" och praktiserar jungfrufödsel med den äran. Så Maria kanske inte inbillade sig...? Kan gurkor så borde väl människor kunna också? Men det har förstås flutit en del vatten under broarna sedan dess.
Jag har också fått en Siamesisk tvillinggurka på en av honplantorna! Två blommor är sammanväxta liksom gurkämnena. Det har jag aldrig sett förr. De verkar växa också. Spännande. Naturen har sina små överraskningar ibland.
På Lotten har jag slutskördat min första omgång rädisor, och  sparrissäsongen är slut för i år. God var den. Tror att den svala försommaren bidrog till sparrisens fantastiska sprödhet i år. Nu ska den växa upp till en jättehög grön vägg, hämta kraft inför nästa säsong, blomma, sätta frö och övervintra under sin egen bladmassa.
Jordgubbarna blommar och en del gröna kart finns det. Nu får de växa skyddade under hårt spända nät. Spända över vita plastelrör i bågar.
Dags att gallra morötterna, skörda spenat och rucola och den första plocksallaten. Det rullar på. Som i rabatterna där de lila alliumbollarna svänger motvilligt i blåsten som inte vill sluta reta oss kolonister. Varenda eviga dag blåser det! Perennerna kommer troget i tur och ordning i väntan på sommarblommorna som ska "göra" min sensommar till en sprakande tillställning; astrar och lejongap mest, och dahlior förstås... men de bor i krukor denna sommar. Då kan man flytta dem dit de "gör sig" bäst.

Om en stund åker jag ner till stugan och kollar in läget. Jag har inte flyttat dit permanent som under de förra elva somrarna. I vart fall gör jag det inte så länge värmen uteblir. Jag ska ta med mig några syndigt goda chokladbollar och mitt nyligen inköpta Bambukaffe, gjort på nyttiga ekollon. Det var min favoritdryck under åttio- och nittiotalen men försvann spårlöst med seklets slut. Förmodligen inte tillräckligt lönsam vara längre. Men Hälsokost i Ljusdal tog hem en burk åt mig från hemlig ort (för mig), och det ska de få göra fler gånger. Så behåller man sina kunder!