Politiker är röda, blå, gröna… eller violetta, åtminstone de två första. Finns politiker som kallas bruna också, även om andra hävdar att deras själ är sotsvart. De får inte vara med riktigt. Till och med ”färgtoncirkeln” rynkar på näsan i deras sällskap. Färgtoncirkeln är alla konstnärers ”bibel” (min enda chans att få räknas in bland de bibelsprängda). Men, alla dessa färggranna människor kan vara nyanserade på flera vis; rödbrusiga, rödlätta, blåfrusna, gröna av avund, sjukligt gula av snikenhet. Men de tvingas rätta sig i leden och samarbeta. Borde…
Färgtoncirkeln har rena, klara färger och fina pasteller i övergångarna. Ur den plockar vi upp nyanser som ”talar” till oss; gör oss glada, livliga, aggressiva, hatiska eller lugna, harmoniska, sedda, beundrade… Fast en del har ”spårat ur” och blivit grälla, orena, dystra, tunga. Men de får ändå vara med.
Kör i egen division gör däremot svart/vitt… de vertikala… med början i sorgens kompakta ton och avancerar till glassigt svart, festens färg. Halvvägs upp börjar glassigt vitt som kulminerar i skirt himmelskt vitt. Här skär modet lagrar och människorna traskar fogligt med. Alla kvinnor har väl ”den lilla svarta” hängande i garderoben, eller ? Den är som cyberrymdens kodord. Blir aldrig nekad insläpp.
Men så finns det en kategori som petats ur sammanhanget och blivit ”mittemellan”, knuffats över färgkanten och hamnat inklämd mellan svart/vitt. I bästa fall får den heta ”gråskalan” och tillåtas mingla med de svart/vita glassiga. Ett tag, då och då.
Oftast beskriver den sånt som har lägre status: byråkratiskt kostymgrått (tråkgrå), luddigt grått, disgrått, smutsgrått (skitväder), mossigt grått (omodernt), blygrått, kvicksilvergrått (giftigt), gråhårigt (att färga över snabbt). Ingen vill heller beskrivas som grå och trist. Då är man inte med i leken.
Jag älskar silvergrått! Föddes nog sån, och min första mönsterstickade kofta - som jag skapade som tolvåring - var mjukt grå. Lite kluvet ändå för favoritfärgen är ändå lila; från ljust lila (bondsyrenlila) till djuplila (ädelsyrenlila). Därför är jag Madame Grålila! Och Madame var jag som ingift fransyska i fjorton år, så jag ÄR en tvättäkta Madame (inte en madam/matrona alltså).
Min lilla sambo är isgrå (silvergrå) och har fyra ben och jordbruna underbara ögon. Hon är det finaste som finns och är ”omänskligt” positiv dygnet runt, fast hon borde vara färglös och trist. Vad då inklämd mellan svart och vitt. Nä nä! :)
 |
| Rött & grått i skön förening om dottern får välja. Foto: Linn Estassy |
Kör i egen division gör däremot svart/vitt… de vertikala… med början i sorgens kompakta ton och avancerar till glassigt svart, festens färg. Halvvägs upp börjar glassigt vitt som kulminerar i skirt himmelskt vitt. Här skär modet lagrar och människorna traskar fogligt med. Alla kvinnor har väl ”den lilla svarta” hängande i garderoben, eller ? Den är som cyberrymdens kodord. Blir aldrig nekad insläpp.
Men så finns det en kategori som petats ur sammanhanget och blivit ”mittemellan”, knuffats över färgkanten och hamnat inklämd mellan svart/vitt. I bästa fall får den heta ”gråskalan” och tillåtas mingla med de svart/vita glassiga. Ett tag, då och då.
Oftast beskriver den sånt som har lägre status: byråkratiskt kostymgrått (tråkgrå), luddigt grått, disgrått, smutsgrått (skitväder), mossigt grått (omodernt), blygrått, kvicksilvergrått (giftigt), gråhårigt (att färga över snabbt). Ingen vill heller beskrivas som grå och trist. Då är man inte med i leken.
Jag älskar silvergrått! Föddes nog sån, och min första mönsterstickade kofta - som jag skapade som tolvåring - var mjukt grå. Lite kluvet ändå för favoritfärgen är ändå lila; från ljust lila (bondsyrenlila) till djuplila (ädelsyrenlila). Därför är jag Madame Grålila! Och Madame var jag som ingift fransyska i fjorton år, så jag ÄR en tvättäkta Madame (inte en madam/matrona alltså).
Min lilla sambo är isgrå (silvergrå) och har fyra ben och jordbruna underbara ögon. Hon är det finaste som finns och är ”omänskligt” positiv dygnet runt, fast hon borde vara färglös och trist. Vad då inklämd mellan svart och vitt. Nä nä! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar