Vart tog vårvintern vägen? Min skrivlust försvann också. Påsken kom och gick. Första april blev jag lurad av min son... fast jag genomskådade skämtet omgående. Bra försök dock. Till slut försvann också all snö - även på min senfärdiga kolonitomt. Nu blommar snödropparna överallt i rabatterna. De sprider sig hejvilt, och det gillar jag. Krokusarna är också uppe och topparna på alla andra lökväxter. Som vanligt har jag glömt var jag påtade ner nya lökar i höstas!
Tomten är "grovkrattad", men mycket återstår. De senaste dagarnas intensiva blåst har hållit mig borta. Skräphögarna lär inte flytta på sig i brådrasket så sura som de var, så jag får inte panik, inte ens när jag ser hur de flesta fejar och strävar i täpporna. Jag hinner gott. Gemensam städning av områdets ytor blir det på lördag. Våren är kommen!
Squash, tomater, gurka av olika sorter har jag sått. De kom upp rekordsnabbt i år... trots tre år gamla fröer. Squashen (föredrar det franska namnet: COURGETTE egentligen) pockar redan på krukbyte, och gurkorna jagar dem hack i häl. Gissar att det inte blir mycket tid över för bloggen även i fortsättningen? Nåja...
Den senaste veckan har jag äntligen fått undan sånt där som "ligger och väntar" (hur länge som helst) och aldrig får förtur. Men nu är det gjort! mina jeans som sprack där bak är hopsydda, favoritpåslakanet är återigen lagat. Det blir ett par cm kortare varje gång. Så slitet, lent och skönt... men ack så skört. Det är vackert också med blommor i mönstret. Snart måste jag väl ändå kassera det. Ju senare desto bättre.
Det mest gruvsamma "reparationsjobbet" är äntligen i hamn. 1976 stickade jag min första växtfärgade ylletröja. Jag hade gått en inspirerande växtfärgningskurs innan - nere vid Ljusnans klipphällar. Vi var ett trivsamt gäng hängivna textilare. Det var den sommaren min geniala klädidé föddes. Jag hade gått bildvävskurs under vintern och undrade vad jag skulle göra med de små "tavlorna"? Jag har aldrig varit någon prylsamlare. Tingen ska användas till något. Stickat har jag gjort hela livet, vävt också, men nu kom jag på att det skulle gå att kombinera teknikerna i unika tröjor. Vävde en "bröstbild" och en "ryggbild" först. Sedan stickade jag hela tröjan runt bilderna. Succé. Just den första tröjan har hängt med i alla år, och den ger sig inte. Visserligen är ärmarna omstickade, och någon smyglagning här och var har det blivit. Men i fjol sprack den. Garnet var helt utnött på bålen. Dags för renovering - eller sopsäcken. Det blev renoveringshögen. Saxen slaktade halva tröjan. Men bilderna är intakta! överdelen likaså.
I källarförrådet någonstans visste jag att det stod en väska med restgarner. För att hitta den måste jag städa hela förrådet. Naturligtvis stod den längst in, under alla kartonger, påsar och "bra att ha kanske prylar". Nu är förrådet också fint!
Givetvis fanns det inga matchande färger bland garnerna, inte efter snart 40 år! Därför fick jag tänka om hela mellanpartiet, byta färger, mönsterfigurer etc. Jag slutade med konsthantverket när axlar och armar sade ifrån och sjukpensionen gjorde entré... sådär 20 år sedan! Nu blev det plötsligt riktigt kul att skapa igen, fritt ur skallen. Givetvis. Det är ju mitt signum. OK.
Men det hela måste på något vis sammanfogas med originaldelarna också. Inte så lätt. Det behövdes ett helt livs textil erfarenhet för att få till en fungerande "nygammal" tröja. Men nu är den klar! Ska be min kära dotter fota den så småningom.
Innan tröjan stickade jag två tunna hålmönstrade mössor (efter köpmönster... usch), men dem kände jag inte för. Det gjorde däremot yngsta barnbarnet! Hon älskar ju också lila.
Jag blir nog med keps, så småningom.
Om en timme ska Viola (bilen) få sommarkängor. Jag har kört olagligt i fem dagar, Samvetet är ganska rymligt - i det fallet. Efteråt blir det nog en tur till kolonilotten igen. Men det blåser kallt även idag.Lämnar dagen öppen för impulshandlingar!
Välkommen tillbaka till bloggen! :)
SvaraRadera