onsdag 23 september 2015

Växter kan också förvåna!.

Kroppen är en snillrik konstruktion som följer egna genmodeller. I går bara ville min kapa och slänga ut de kraftlösa gurkrevorna... trots att de fortfarande kämpade på för att få till en mer presentabel storlek... och göra kalhygge av tomatplantorna. De knallgröna avklädda klasarna strippade i grådiset och undrade nog vad de råkat ut för. På kvällen protesterade en med att trilla av pinn, vilket gjorde att den fick komma in på eftermognadsbrickan i köksvärmen. I morse hade största grenen vikt sig dubbel, för att skyla sig kanske? Eller så är de ovanligt klipska? Nu ser de återstående så rumphuggna och ledsna ut att alla måste få förenas igen på köksbordet, tillsammans med sina småkusiner från kolonilotten.
De tre sista gurkorna bar sig ännu märkligare åt, de blev bastarder och fick dessutom ny intressant design; timglasformade. Kanske att den förvirrade getingen som tog sig in på balkongen när jag vädrade passande dag tackade med att befrukta mina hongurksplantor (speciell sort som saknar hanblommor) med den ryska taggiga plantan som är en vanlig "hetrosort"? I vart fall fick gurkorna spridda taggar här och var... som  skäggstrån på en ynglings haka. Men timglasformen är svårare att förklara. Getingmidja?

Det blev en tur till stugan på eftermiddagen, när solen brutit genom förmiddagens molnbarriär. Upptäckte att mina små feta kolonisniglar perforerat de flesta squashfrukterna som skulle ha växt på sig ett tag till. Allt åkte upp ur jorden och ner i komposten. Går inte in på vad som hände med snigelmaffian som sov middagssömn under plantorna!
När jag ändå fått upp farten, attackerade jag "sallatstänglarna", de gulnade dillresterna, den förvuxna rabarbern, libbstickans vissna blomställningar och alla utblommade pionvallmon som envisats med att självså sig överallt även bland grönsakerna. Kompostbingen växte varv på varv tills plastbrädorna tog slut. Krönte matjordodlingen med att tömma över jorden från körsbärstomaternas jättekruka täcka över och bomma igen.
Men pionvallmon fick inte följa med in i jordfabriken. Den ska snart åka till återvinningen och fortsätta att sprida sig hejvilt i någon annans täppa. Pionvallmo är vacker, så den kommer nog att glädja en och annan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar