Konstigvintern har inte gett upp!!

Dagarna rinner iväg fort sedan solen tagit över vardagen. Det töar till sena kvällen, skvalar i golvbrunnarna utanför ingången. Men på morgonen lyser frosten  vit i fjolårsgräset och det är knasterhårt i den ärrade jordskorpan där folk genat över nysådda höstgräsmattor. Folk bryr sig inte om att akta spirande gräsrötter som strider för överlevnaden.
Trots det strålande vädret gick det inte att motstå slutklämmen inom skidsporten den här helgen. Det kommer ju att dröja så länge tills nästa säsong! Bäst att passa på. Som de kämpade Hellner, Kalla, unga Silver-Stina Nilsson ... och "gamle" Anders Södergren, hälsingen som varit Hälsinglands flaggskepp i längdåkning så länge, men idag kastat in landslagskläderna för gott. Vi som gillar vintersport kan bara tacka för alla trevliga och spännande stunder han gett oss.
Roligt att det gick bra Marcus Larsson - och förstås för "lill-Calle" och André Myhrer, de andra hälsingarna (från Bergsjö) som höjt landskapets skidstatus inom den alpina sektionen.  Och en tredjeplats såg stockholmaren Hargin till att vi fick yvas över... vi inaktiva soffpotatisar. Och söta Frida hänger med på sin andra plats i cupen... ett tag till. De kämpar envetet dessa atleter. Hur hittar de motivation och inspiration? Hur orkar de försaka så mycket annat i livet än just idrotten?

Igår var det en annorlunda familjefest i svenska folkhemmen. Melodifestivalen. Synd bara att segraren basunerats ut i media veckor innan. Sånt påverkar osäkra väljare! Jag gläds nog mest med gamle Hasse Anderssons framgång ändå, för han prisade Guld och gröna skogar... något jag har full förståelse för. Det är egentligen en erbarmlig cirkus hela Melodifestivalen. Ja, jag vet... jag gör som de flesta glor stint ändå. Vill ju se vilket bidrag som faller de flesta på läppen. Trots allt. Ibland blir det bottennapp, återigen går det an.
Men vem i hela friden kokar ihop de idiotiska skämten som töntan Filippa Bark stönar ur sig? Jag står inte ens ut med att höra eländet, inte efter de första s k intervjuerna i Green Room! Det är så långt från humor som det går att komma, inte ens nära gammaldags fjantbuskis. Det är bara urdumt. Usch!

Nu gäller det att börja aktivera sig framöver. Tomatfröer ska ner i jorden, pelargoner ska toppas och nyplanteras. Krukväxterna närmar sig svältdöden. Snart blir det snöfritt på stugtomten. Då rusar tiden ifrån en fortare än man kan föreställa sig i nuläget.
På balkongen är det redan så varmt att det är dags att ta upp Agapantuskrukorna ur källarförrådet. Jag har mycket att se fram emot (och uträtta) den närmaste tiden! Dessförinnan måste min rygg stärkas och få starkare muskler inför kolonisommaren.

Foto från Tidslinjen

Hela "gamkroppen" har "legat på is" i vinter - påverkad av isgatorna utomhus kanske? Jag måste rycka upp mig rejält och börja krypa ur kokongen. Fast, än är det ju bara mars...
Känner för att förnya mig en aning. Inga kläder. Det ger bara kort effekt. Tror jag ska gå till frissan och kapa mitt långa hår rejält. Den lilla biten jag vågade mig på för några veckor sedan var alldeles för intetsägande feg. Den gjorde verkligen ingen skillnad!
Nej, nu ska jag "sportklippa" mig. Känner redan en kick  komma smygande inför möjligheten till en "ny look" och förvandling. Vad ska man annars hälsa våren med? Inga pukor och trumpeter i min ålder... men lite mer än diffusa, fega tankar får det bli. Människan på bilden tog förstås i väl mycket. Lite längre hår vill jag nog ha att titta på i badrumsspegeln! Fast, frisyren är faktiskt ganska fräck...