tisdag 28 juli 2015

Utsikt från låg höjd

Ibland känner jag mig så här. Lite virriga tankar kommer och går, eller snarare annorlunda funderingar; sånt folk inte vill prata om - eller förlöjligar som flum och dumheter. Som gammal får man skaffa sig ett slags filter. Det är så lätt att folk tror man utvecklar en begynnande senilitet i min ålder. I Sverige är vi tanter inte högoddsare precis.
Höjdrädd är jag med ändå nyfiken. Förr var jag äventyrlig och aningen dumdristig. Ufon tror jag finns fortfarande. Varför skulle det inte finnas farkoster överlägsna jordens uppfinningar? Det är så mycket vi förnekar bara för att vi inte ens försöker sätta oss in i andra världar. Nyligen upptäcktes en planet i jordens storlek med förutsättningar för liv. Självklart finns det fler.

Men att sitta där uppe verkar inte kul. .. om den bara står stilla. Eller om den är på väg bort. Då skulle svindeln ta hand om mig och problemet vara över. Och de höga klackarna verkar omotiverade. Ner kommer man alltid, som bekant... frågan är bara när och hur? Jag vet inte vem fotografen Ted Bronz är, men hans foto gillar jag. Tekniken övergår däremot mitt förstånd. Bäst att hålla sig till det man klarar av? Hm...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar