Doft av jul!

Foto: Vit/vitare/vitast - från Facebook

Jag har sagt det förr, intet är som väntans tider...
Snart kommer det att dofta jul i hela rummet. Hyacinter ÄR jul. Bara jul. De vägrar att planteras utomhus här uppe trots de milda vintrar vi haft på sistone. Nu har jag slutat försöka.
I morgon är det Lucia. Då ska jag gå till skolan och lyssna på min dotters barnkörer. Hon är musiklärare och en eldsjäl som vigt sitt liv åt musiken sedan barnaåren. Det får bli min lilla julstämning i år... förutom vacker julmusik på stereon. Laddar skivväxlaren i morgon.

Jularna under Stockholmsåren var sällan problematiska, eftersom jag jobbade för det mesta. Hade jag schemaledigt bytte jag med någon kollega som ville hem till de sina. Bra övertidsersättning fick vi också under storhelgerna.
Ett BB är inte som ett vanligt sjukhus utan ett glatt ställe, så mammorna spred lycka och glädje kring sig. I matsalen dukades det upp litet festmat för personalen och det fanns julgran. Glädjerusiga nyblivna fäder blev spendersamma och lämnade ofta pengar till kaffekassan.

Goa mamma Ruth brukade skicka mig hembakta kakor och annat hon visste att jag tyckte om. För övrigt "bullade jag upp" med biblioteksböcker och unnade mig godis på rummet. Dessutom hade jag från 1960 min franska språkkurs med grammofonskivor till. Men det blev ett fasligt pusslande med skivorna. Jag saknade grammofon och vi hade gammalmodig likström på BB. I ren desperation köpte jag en batteridriven skivspelare. En bra investering skulle det visa sig, som höjde mina franska betyg.
Nej, jag minns inte att jag någonsin längtade bort därifrån under storhelgerna. Ensamvargen var väl redan installerad inom mig!