Hej på er Vallabor!
På sistone har allt löpt så fint i de vardagliga spåren, men inte enformigt alls för det råder ett intensivt liv ute i naturen. Allt blommar och solen skiner. Jag har tagit mig ledigt från pluggandet ett tag. Även jag vill ha sommarlov. Ulla och jag brukar bada på Lidingö.
Vi är tre kompisar som planerar åka ut i skärgården på midsommarafton. Slutar jobba kl 16. Redan halv åtta stävar båten ut med fören vänd mot Skevik och bryggdans. Jag har aldrig varit ute i den stockholmska skärgården förr. Ska bli spännande. Kl 7 börjar jag jobba igen på midsommardagen. Inte mycket vila den natten!
Tråkigt nog ska fyra arbetskamrater sluta i juli. Jag har ju vant mig vid dem, och de har blivit goda vänner, så saknaden efter dem blir stor. Till dem hör Ulla. Hon ska börja på en vävskola till hösten. Visst, det kommer nya. Hoppas att de blir lika trevliga?
29 juni
Vi har överbelagt på avdelningen nu och springer om skottspolar mellan 35 bäddar. Ganska strävsamt ibland, för att inte säga jäktigt. Mammorna är i alla fall snälla och trevliga, för det mesta, och jag måste tillstå att jag trivs. Kamratskapet är det allra bästa. Undrar just när jag kommer härifrån? Det var ju knappast min mening att bli livstids "påttkusk" på Allmänna BB när jag sökte tjänsten. Ja,ja... ett år till då, för att kunna betala studierna som väntar.
I slutet av september ska jag börja läsa franska på Högskolans kursverksamhet. Det är så kul att plugga språk. Synd bara att man inte får ägna sig BARA åt det. Jobbet måste ju gå före.
29 augusti
Om två dagar öppnar vi en finputsad blänkande avdelning. Jag har gjort upp ett riktigt rullande sjuveckors arbetsschema för oss biträden. Avdelningssköterskan tackade och log. Har aldrig funnits något hittills. Man fick lära sig veckojobbens olika sysslor av de andra. Nu bör allt bli mycket effektivare och vi "gamla" behöver inte hela tiden instruera vikarier och nyanställda. Alla kan ju läsa innantill!
18 september
Idag har jag visat samhället min uppskattning, eller gjort min plikt, nämligen röstat för första gången . För övrigt har jag suttit vid läxbordet och gnidit geniknölarna. Franska är ett fruktansvärt svårt språk med alla grammatiska oregelbundenheter. Den 26 börjar jag en aftonkurs i franska, den 27 en annan i engelska. Detta två kvällar i veckan. Nu får jag äntligen sakkunnig ledning av "infödda" lärare. Bra för uttalet. Det ska bli så kul!
September är Sveriges vackraste månad, för mig, liksom oktober är södra Europas favoritmånad med vinodlingar och majsfält i underbara höstfärger. Fast, jag har ingen stor erfarenhet. Jag hade bara enorm tur att resa genom hela Österrike och Tyskland förra hösten i strålande höstsol . Sådant glömmer man inte i första taget. En tidig vår på Rivieran vore heller inte att förakta, skulle jag tro? Kanske rymmer jag fältet till våren ett tag igen för att insupa mer naturskönhet och främmande miljö. Man kan i alla fall drömma om det.
Jag har börjat umgås mycket med en sjuksköterskeelev nu sedan Ulla slutade. Hon heter Eva. Jag har varit hembjuden till familjen också, sist på födelsedagsmiddag, med äppeltårta och bananbakelser. Eva fyllde 21 år. Gott med hemlagad mat. Om en stund ska vi gå på bio.
23 oktober
Det är inte klokt så gammal man blivit, 23 år redan! Men jag känner mig som 18-19... om det nu är någon skillnad? Jag vakade på min födelsedag. Inget ståhej med firande, alltså. Men presenter fick jag. Fader Axel var spendersam! På vakledigheten ska jag stanna här och jobba undan en hel del plugg. De stunder som blir över ska jag ägna mig åt min nya, exklusiva hobby; konståkning. Ska gå med i en riktig klubb där man åker i långkalsonger och en kort kort veckad byxkjol, leka amatörisprinsessa. Då får man träna på deras klubbtider - utan en massa annat folk på isen.
Slutar brevet nu, för jag ska ner på avdelningen och börja mitt elvatimmars pass. Gudskelov är det inte några problemfall för tillfället, bara rutinjobb.
24 november
Det regnar dagarna i ända, så man kan undra hur mycket vatten som egentligen finns där uppe i det "blå"? Trots ruskväder rullar tiden iväg så fort att jag inte hinner med allt jag borde. Tycker att jag nyss vakat, och ändå skall jag snart in i skärselden igen. Det är slut med 7 nätters vak, i alla fall, bara 4 numera... men då kommer passen tätare istället.
Fritiden är som vanligt späckad. Jag har min skridskoåkning som kompensation för allt innesittande. Några små framsteg har jag väl gjort. Och en kompis har jag fått också, en tvättäkta stockholmska som gått fyra år på Konstfack och nu är keramiker. Hon är både bussig och trevlig men framför allt mycket konstnärlig. Hon har egen lägenhet i Bergshamra och bjuder på middag ibland.
Det är kul med kurserna för de ger en kamrater. I franskan finns en sekreterare som jobbar i stan någonstans. Vi brukar prata en hel del. Alla verkar "vara något", ha riktiga yrken. Men ingen tycker att det är sämre att vara sjukvårdsbiträde ändå. Det är ju faktiskt också ett yrke, även om det inte är det för mig.
Julklapp har jag fått av staten. Restskatt. Tjänar 900 kr/mån. De drar 200 kr i skatt per månad, men det är tydligen inte tillräckligt. Det blir litet fattigt på vårkanten alltså. Men värre har jag varit med om under mina s k hundår i Bollnäs!
Och i Valla renoverar ni så man kommer väl inte att känna igen sig längre. Det blir skönt för er med centralvärme och WC. Väl unt och bra för farmor som nu är gammal och skröplig. Vi kommer att ses till jul för jag planerar att åka upp - med första klass - direkt efter sista vaknatten. Tro nu inte att jag brås på min snobbige far. Nej, det fanns bara tre förstaklass biljetter kvar! Inte en endaste liten andraklassbiljett. Ändå är det bara november. Allt var förbokat sedan i somras påstod resebyrån. Så kan det gå.
 |
| Man kan alltid hoppas att det blir så till slut |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar