Andra dagboken

Julen 1952
Skriver i min splitternya dagbok jag fått i julklapp från farmor. Jag är nu 15 år, smal och 163 cm lång. I år fick jag 14 julklappar; bl. a. en egen byrå med tre lådor, ett paraply, sammetstyg, tre böcker, strumpor, nattlinne, en brosch, handskar och en fotoram.

Juldagen
Jag var inte på julotta i år heller. Anna och farmor försökte väcka mig, men det var svårt, så jag kom inte iväg. Kusin Gunnar är här. Vi och min bästis åkte skidor i vältan mittemot. Gunnar och jag åkte störtlopp rakt utför. Det var hemskt!

28 december
Anna och farmor har åkt till släkt i Arbrå, så det är jag som lagar maten. Gjorde t o m plommonkräm till efterrätt. Det var rätt livat att laga mat. Sedan åkte Gunnar och jag på stora pappskivor utför vältan. Vi hade väldigt kul. På kvällen gick vi på bio - en Nils Poppe film: "Snurren direkt".
Ketty var med oss i vältan och hittade på ofog. Gunnar läste högt för mig ur en av mina julklappsböcker. Han är duktig på högläsning.

29 december
Gunnar har köpt masonit och gjort en stor pulka som vi ska åka utför vältan med. Anna säger att vi ska skjuta vår svarta lapphund, Sickan, till nyår för då blir det hundskatt! Det tycker inte jag. Jag betalar ju för min Ketty själv. Då kan de väl betala för Sickan.
När barnbidraget kommer ska jag köpa en svart polojumper och en underklänning. Det är 72:50 än. Resten ska jag ha till fickpengar. Så har jag plockat kottar igen i höst, för 80 kr.

Årets sista dag 1952
Bästisen och jag vurpade med pulkan idag. Det fanns en tunn isskorpa över smältvatten längs strandkanten. Den höll inte andra gången vi åkte. Där låg vi och sprattlade ett tag innan vi kom upp på benen. Men då hade vatten redan gått igenom skidbyxorna, strumporna och in på underkläderna. Vi sprang de 300 m över älven hem så fort vi kunde. Skrattade hela vägen. Sedan fick vi hålla oss inne resten av dagen. Kläderna var ju plaskvåta.
Gunnar, som ska bli fotograf, passade på att knäppa kort på oss mitt i eländet. Han hade väldigt roligt åt vårt missöde, och det kunde man ju inte klandra honom för. Kul var det.

Nyårsdagen 1953
Idag har jag varit inne hela dagen för 23 minusgrader ute är inget sportväder precis. Jag har tvättat håret, bakat bröd, ritat mm. Från och med nyår har jag föresatt mig att jag ska tvätta håret var tredje vecka, bada varje lördag, byta sängkläde ungefär en gång i månaden och tvätta mig varje kväll, borsta håret ibland och tänderna varje morgon och kväll. Allt detta för att jag har beslutat att bli renlig och sund ända ut i fingertopparna. Ingen överdrift men tillräckligt för att se frisk och sund ut. Det är Gunnar som inverkat på mig. Hoppas bara att jag kan hålla föresatserna. Vi har ju inget badrum här, bara ett träkar i ladugården. Vi måste värma vatten också, på vedspisen, eller i murpannan i fäxet. Badrummet i Eskilstuna var det bästa med den vistelsen!

5 januari 1953
Nu har min halvsyster Anette åkt hem till Ljusdal, och i morgon åker kusin Gunnar. Hur en annan ska "begå sig" ensam igen går inte att diskutera ens. Anna och farmor är inte snälla, tycker jag. Men farmor är åtminstone godhjärtad. Jag städar, bakar, diskar ibland. Ändå skäller de för det mesta. Förstår inte vad de har för anledning till det. Anna pikar mig odrägligt. Jag vill bara gråta ibland. Om jag inte trivdes så bra här i byn, och på gården, skulle jag absolut flytta. Men Ketty vill jag ha med mig då, och det går ju inte an. Sickan fick i alla fall leva, trots hundskatten.

23 januari
Jag har kommit hem från min bästis. Sov där i natt för vi var faktiskt på ungdoms-afton. Allt började bra och Åke var där. Jag satt ändå och bara väntade på att programmet skulle ta slut, så man fick sticka därifrån. För naturligtvis kom Anna dit också. Hon är så himla nyfiken så hon måste dit och glo på oss. Urlarvigt för det var ju Ungdomsafton, inte Ungmöafton!
När vi kom ut stod hon och passade oss och undrade om vi skulle åka. Är du här för att titta om vi har släng? undrade jag. Men se då tände jag ovetandes eld på ettern i Anna. Hon blev ursinnig på mig. Det angår väl int däg om ja e hen eller int, sa hon på sitt eviga bymål. Ja begrep nog att du skulle bli sinni på mä om ja jeck hit, skrek hon så alla omkring glodde på oss. Bästisen och jag skämdes hemskt för henne.
Åke stack som en pil såg jag redan när vi gick ut. Ville undvika oss av någon underlig anledning? Kanske Anna? Bästisen och jag gick över täkterna hem till henne. Jag var ilsk på Anna, besviken på Åke och gråtfärdig.

Nu är hundskatten betald och ett nytt ritblock, och garn för 6:10. Nu måste jag betala sjukkassan; 10:50. Jag står inte ut! Får ej ett rött öre kvar. Hur ska det bli? Jag fick betala skiddräkten jag köpte på rea själv också, 25 kr. Jag kunde väl ha fått den av Anna åtminstone, för jag gör väl något jag med här hemma, men får inget för det. Anna hatar mig, för man kan riktigt se hatet i hennes ögon ibland.
Jag ska faktiskt skriva till pappa och tigga pengar. Stackars pappa, han har det inte lätt med alla sina utgifter och tråkigheter för det mesta. Men han är då rar mot mig.

25 februari
Jag har upptäckt att någon läst min dagbok. I den har jag skrivit massor om mitt "svärmeri" och mina drömmar om framtiden. Hemligheter tillsammans med bästisen också, som jag inte vill att någon ska läsa. Nu har jag bevis. Anna har snokat och rapporterat till hennes morsa. Samma sak där hos henne. De spionerar på oss hela tiden. Anna dyker upp utanför bion och glor. Då skäms vi över henne. Men, inte kunde jag väl tro något sådant om Anna ändå. Men hon har försagt sig nu. Hädan-efter ska jag lägga dagboken i byrålådan som går att låsa.

5 mars
I går for min bästis till Stockholm och blir borta länge. Hon skulle följa med sin morbror på Folkan och se en Powell Ramel Revyn. Det var säkert kul. Ute är det underhalt med snö på blankisen. Farmor har farit till sin syster i Ytterhogdal och ska stanna några dagar hos dem, för att vila upp sig.

13 mars
Nu har det kommit brev från bästisen. Hon hade kul, både på resan ner och sedan dess. På tåget fick hon sällskap med en kille på cirka sjutton år, en kul prick som hon skrev, och hjälp med väskorna fick hon också. Revyn var så tokrolig så hon skrattade så tårarna rann. Men nu när hennes moster åkt är det rätt långsamt ensam hemma där.
Jag har också varit matmor i nio dagar medan farmor var borta. Kul men jobbigt. Vi åt tre gånger om dagen, tre gånger disk efteråt.
Det har varit så ljuvligt väder hela mars, utom just i natt när det stormade allt det förmådde. Men nu skiner solen. Det har töat så hårt att det är barmark kring väggarna och bron.
Snart kommer mamma Ruth hit från Öregrund och har valpen Tussi med sig.

19 mars
Jag har fått ett paket från kusin Ansa. Hon skickade en vit fin jumper med lång ärm. Tror att hon stickat den själv, men inte använder den längre. Den är alla tiders bra till skidbyxorna. Jag fick också en resårhöfthållare, en sån har jag önskat mig länge men inte haft råd att köpa. Man får liter mer "figur" i den, för den smiter åt.

24 april
Jag har fått två brev från bästisen nyligen, ett på fem ark och det andra på hela åtta ark. Hon har förstås hemlängtan, den arma kraken. Ja, nog vet jag hur det känns, så jag förstår henne precis. Tänk jag som var borta i fem månader, varav fyra i Eskilstuna. Jag satt också ensam hemma hela dagarna. Fy!
I går plockade min tredje kompis och jag blåsippor och mofil uppe på Vallåsen. Jag har lagt in en mofil i bästisens brev. Lindade in den i en bit silkepapper. Skrev nio sidor, så brevet blev så stort och tjockt så oj, oj oj... och ändå var det ett stort gråkuvert. Jag får säkert betala 50 öre i porto. Men det gör jag gärna bara bästisen blir glad. Jag vet ju hur det känns att få något skickat till sig när man är långt borta och ensam!
Igår var det ungdomsafton, men jag ville inte gå när inte bästisen var hemma som sällskap. Näst-bästisen är ju inte heller hemma längre.
Idag har jag bakat vetebröd, fyra längder och 29 småbullar, glaserade med florsocker. Och så har jag fått en en hel massa blomlökar av trädgårdshandlaren på byn, påskliljor och tulpaner. Jag har satt 20 stycken i slänten, många i rabatterna och kring björken. Ändå finns det många kvar att sätta, fast jag vet ej riktigt vart. Buskarna vi skickade efter har kommit nu, men jag har satt dem i lådor tills vidare, för det är alldeles för tidigt att sätta ut dem än.

3 maj
Torsdagskväll var inte skojig. näst-bästisen och jag var på byn och travade och hade långsamt. All ungdom for ju till Parken, men vi fick inte... och inte hade då jag någon lust heller. Förresten hade jag gummisulor på skorna.
Tulpanerna har växt bra i rabatten där Alfred och jag satte dem i höstas. Allihopa har kommit upp. Knopparna syns på några stycken. Tre krokusar sticker också upp nosen. Det blir skojigt när allt ska till att blomma. Anna och jag har satt buskarna nu. Floxen är kvar än.
Nu dröjer det inte länge förrän bästisen kommer hem. Härligt. Troligen åker vi till Öregrund den 13, mamma Ruths 50 årsdag. Näst-bästisen är också borta. Hon trivs bra på Helsingegården.

10 maj
Nu har jag satt tre syrener och gjort två rabatter och en rundel i trädgården, med en trolliusplanta mitt i rundeln. Rabatten ovanför slänten är vänd och där har jag satt fröer överallt, och blomplant. Gräsmattan är klippt. Jag har med andra ord försökt snygga upp här, och det var då sannerligen behövligt. Tulpanerna växer och frodas. liksom gullvivorna jag fått av bästisens mamma. De har knoppar nu.

16 maj
Så är Öregrundresan undanstökad. Det var strålande väder hela tiden, riktigt sommarväder faktiskt. Många släktingar kom, men inte min pappa. Jag fick med mig många trädgårdsväxter hem därifrån. Två tulpaner har slagit ut nu, pionen har en knopp. Det blir nya framsteg på trädgårdsfronten ju längre våren gör sitt intåg.
Snart är den här dagboken slut. När bästisen kommer hem blir det nya upplevelser och nyheter, men det kommer inte med i denna bok utan i nästa - bara jag får råd att köpa en ny. Slut för i kväll.

19 maj
Nu har bästisen kommit tillbaka från sin långa Stockholmsvistelse. Äntligen! Vi gick och pratade av oss det värsta. Jag har ju bara haft den här lilla dagboken att prata med hela den tiden hon varit borta, för näst-bästisen började ju på Helsingegården.
Hon hade fått en vråltjusig kjol, svart botten med orange vallmor och gröna blad, och nya gröna mockaskor. Jag ska göra allt för att få tag på en likadan kjol, eller liknande. Men just nu är jag black. Hon hade också en jacka till i precis samma orange färg. Jag vill ha en sådan där kjol, men då får jag inte råd med en ny tjockare dagbok. Nu är det i vart fall alldeles fullt i den här dagboken. Suck! Får väl önska mig en tredje dagbok i julklapp...