Novemberljus

Intill utdragssoffan i det stora bondköket jag växte upp i hängde en ampelväxt jag tyckte mycket om. Den var det första och sista jag såg varje dag, för soffan var min säng och köket mitt sovrum och de andras "vardagsrum". Det var före oljeeldningens välsignelser. Man sökte sig till de rum som var varmast, så sprakande brasor var ett måste, inte en mysfaktor som nu. Köket var varmt och ensamhet existerade inte där. Däremot var det ont om avskildhet och privatliv för pubertetstjejen... när den tiden kom. Kanske var det då min längtan efter frihet och ensamhet tog fäste?
Men i skogen fanns allt det andra. Där kunde man ströva, drömma, längta efter främmande länder, exotiska växter och djur, spännande upplevelser... och nya språk. Att få växa upp på en bondgård är nog ett stort privilegium man inte fattar vidden av förrän långt senare i livet.

Växten, som blommade i november, hette novemberljus och hade mörkt murrgröna ådrade blad och  vita blommor som påminde mig om kastanjeträdens spiror. Redan då var böckernas värld min - och fantasin min livsnäring. Den krukväxten blev kanske omedvetet en tidig symbol för november, en positiv inställning som bestått. Jag gillar det mjuka mörkret, lugnet, kravlösheten. Inga måsten att leva upp till i täppan, inga stora planer för dagen ens. November är (borde vara) en pausmånad med vila och återhämtning, lugnet före "stormen" som kommer insvepande med första advent och sedan jäktar oss hela december. Lite svårt nu när julsakerna plockas fram i oktober innan löven hunnit lämna träden!
Varför är alla rädda för mörkret och tystnaden egentligen? Kanske är det tidens förbannelse. Självförvållad? Inte vet jag, men jag är tacksam att slippa ångesten.

Den sista november - och första advent - föddes min lilla Alice. Inte för inte som hon är grå! Men hon har rätt inställning till november ändå. Tror inte heller att hon känner decembers hets nosa henne i baken? Jag ska fira hennes sexårsdag med tårta, och hon ska få en korv slarvigt inslagen i smörpapper utan tejp. Korven kommer hon nog att spy upp omedelbart, men det gör inget. Jag borde inte äta tårta heller, men lite onyttigheter får passera när det är födelsedag!