Hej Dagboken!

Foto: Stéfan Estassy

13 december 1951
Pappa har ej svarat på frågorna jag ställt i mitt brev, om att bo hos dem. Han kanske inte har haft tid än. Får väl se.

Julen 1951
Jag har fått 14 julklappar i år. Min mor kom inte hit, som hon lovat när jag hälsade på hos dem i Söderhamn på höstlovet... vad det nu berodde på?
Pappa har firat julen här hemma i år. Han ska väl åka tillbaka i morgon. Vet inte säkert hur det går för mig - om jag kommer med honom - för han har inte sagt något än!

27 december
Följde med pappa till Eskilstuna. Vi åkte tåg hela dagen nästan. Så nu börjar Eskilstunatiden för mig. Hoppas jag kan börja i läroverket genast?

30 december
Jag har städat och piffat upp lägenheten och läst den andra julklappsboken. Något eget rum har jag ej fått. Det är för trångt för det, säger tant Lisa. Får inte ens en egen säng! Måste ligga på skarven mellan dem i dubbelsängen. De snarkar båda två ofantligt. Jag som drömde om att äntligen få ett eget rum. Det syns inte ens att jag bor här hos dem!

7 januari
Nu har Karusellen börjat igen, men den är inte fullt så bra som i höstas. Inte så underligt om Lennart Hyland är nervös som man skällt ut Karusellen i tidningarna.

17 januari
Jag har köpt Hemmets Veckotidning. Köpte vartenda nr i höstas, men här blir det stopp nu. Tji kosing. Men. även om jag hade pengar så finge jag inte köpa den mer, för pappa tycker inte om den, och därför ska jag naturligtvis inte heller tycka om den! Jag läser istället Vecko Revyn som tant Lisa köper. Den duger.
Jag har hämtat hatten som tant Lisa beställt åt mig. Den kostade 12 kr. Naturligtvis fick jag ta mina sista kronor till den utgiften. Inte betalade pappa den! Allt tant Lisa tycker jag ska ha måste jag ta ut pengar till från min bankbok, eller så tar de av barnbidraget. Jag får inte en syl i vädret när det gäller kläder längre. Jag har inte smak för fem öre, säger tant Lisa. Det är bara hon som har det. Men hatten blev i alla fall bra, grå manchester.
Om pappa har kosing, så ska jag börja i Eskilstunaflickorna, gymnastikklubben. Det blir nog hemskt kul. Jag tycker ju mycket om gymnastik. Så nu har jag köpt lätta, vita gymnastikskor för 9:50. Ska betala dem när barnbidraget kommer, säger pappa.
Den 18 januari börjar gymnastiken i flickskolans gymnastiksal, mellan kl 6 och 7 på kvällen, 2 gånger i veckan.

28 januari
Jag har  börjat sy en duk som mamma Ruth ska få, i korsstygn i tio olika färger. Idag var det kul på gymnastiken. Än kan jag inte hjula ordentligt. Det fordras lång träning för det. Men var ska jag öva utom på träningskvällarnas två timmar?
Sydde färdigt duken idag. Den blev både söt och trevlig, tycker jag. En bekant till tant Lisa ska få den, har hon bestämt. Jag får väl köpa en ny själv och sy den till mamma Ruth då.

30 januari
Igår var pappa på bio ensam och såg "Skuggan av en man". Den var barntillåten, men han sa att den var barnförbjuden. Efteråt sa han att han trott den var barnförbjuden. Men han hade inte ens tittat i tidningen!
Idag badade jag. Tappade i rätt mycket vatten i karet. Det skvalpade över och stänkte litet. Tant Lisa fick genast något hon kunde skälla på mig för. Underligt nog höll inte pappa  med henne, som han brukar göra annars. Det gillade jag skarpt.
Hon har också fått för sig att jag ska ha en ny kappa. Om jag får tyget måste jag själv betala 40 kr i sylön, av mina sparpengar. Aldrig att jag tar ut 40 kr av mina pengar jag själv tjänat ihop i Valla! Utom fem kronor till mamma Ruths duk. Förresten sa hon att villkoret för att jag skulle "få" en kappa var att jag höll snyggt här, inte en tråd fick ligga och dra till sig hennes uppmärksamhet. Hon tål mig inte. Visste det, styvmödrar...

10 mars
Nu är min härliga semester i Öregrund hos mamma Ruth och snälle Alfred slut. Stannade där i en månad precis. Jag skulle gärna ha stannat kvar hos dem. Det fanns 45 cm snö och jag fick två kamrater. Vi åkte skidor och jag fick låna massor av böcker av dem. Och jag hade ett eget litet hemskt gulligt rum. Vi brukade lägga pussel, spela kinaschack, Fia och loppspel. Och Alfred köpte massor av frukt och godis. Ja, jag hade mycket hellre stannat kvar där, mycket hellre än att åka tillbaka till detta stela tråkiga hem och storstan. Inget blev som jag trodde. Och inte fick jag gå i läroverket heller.
Ingen kom och mötte mig vid tåget. Jag fick traska ensam hela vägen med en tung, tung väska. Mamma Ruth har sytt massor av fina kläder åt mig. Både hon och jag tyckte att det var hemskt onödigt med alla dessa kläder nu när jag växer. Rena slöseriet med pengar.
Ikväll ska jag till gymnastiken. Undrar vad fröken säger när jag missat åtta träningar?

3 april
Igår fick jag brev från manna Ruth. Hon är tillbaka i Valla nu. Tänk, dom har köpt tvättmaskin!
Nu är det nästan slut på dagboken. En sak ska jag erkänna först. Jag längtar tillbaka till Valla och mina kamrater där. Här har pappa förbjudit mig att dra hem ungar eller springa hos främmande människor. Det bor en jämnårig flicka i samma trappuppgång. Hon bjöd in mig dit en gång. Fick saft och bullar. Sedan fick jag gå ner dit och säga att det inte skulle bli några fler besök. Jag skämdes hemskt.
Trivs ej här. Tant Lisa är urfånig mot mig. Tack så mycket för den tid som gått!

11 maj
Saknar dagboken så mycket. Jag har hittat ett par "hål" lediga i början av dagboken och skriver därför detta.
Våren har kommit nu med vitsippor och blåsippor och alla andra vårblommor. Snart är liljekonvaljerna klara också. Sädesärlan, bofinken och taltrasten har jag sett och hört. Den 26 maj åker jag hem till Valla igen. Orkar inte bo kvar här längre. Jag har köpt bronsmärket i gymnastik.
Synd att jag inte har en till dagbok. Är nästan pank nu, så när som på respengarna. Nu är det slut på alla hålutrymmen i dagboken Hej då!