Kära dagbok tre

Julafton 1953
Nu är jag 16 år. Som vanligt börjar jag med att räkna upp mina julklappar. I år blev det hela tjugo stycken. Dagboken och ett par örhängen gav bästisen mig. Mor Karin skickade parfym! Sedan fick jag röda handskar, badhandduk, brevpapper och hud-kräm, prydnadsskål, böcker, en kamkrage, silkesunderställ, näsdukar, nylon-strumpor av olika släktingar. Pappa skickade yllebraller och 20 kr.

28 december
Kusinerna Tore och Gunnar firade julen här med oss i år. Vi åker skridskor ibland på dagarna, men nu har det snöat, så vi kanske kan åka skidor snart.

2 januari 1954
I år blev vi bjudna på Nyårsvaka hos massör Andersson, och fick rätt mycket gott där. Kul också. Så har vi förstås varit på bio flera gånger.
På fredag kväll var bästisen och jag på SLU. Vi hade hemskt livat och jag var i toppform hela kvällen. Jag hade "chans" med två stycken, åtminstone. Den ena helt utesluten, eftersom HAN inte hade chans hos mig. Men jag föredrog att gå ostörd hem och sova, vilket min farmor säkert inte klandrar mig för. Klockan fyra var jag hemma. Det blir sena kvällar.

6 januari
Nu sitter man ensam och allena igen. Urtrist. Killarna har åkt i eftermiddags. Det blir så lätt allting när dom är här. Man kan bära sina bekymmer på ett annat sätt då, förutom allt kul man kan ha tillsammans. Gunnar saknar jag nog mest, för med honom kan man prata om allt möjligt, och han är bussig och ger en massa goda råd när man är nedstämd. Jag skriver allt detta för att det lättar så enormt att få skriva ner det man inte har någon att prata med om. Ingen skulle heller förstå hur det känns att stå på perrongen och se tåget försvinna bort från en, och se dem vinka och sedan fara bort, bort, bort. Det är förfärligt. Jag blev alldeles apatisk och tom och död invärtes.
Tanken ENSAM malde i mig hela vägen hem. Sedan den värsta tomheten gått över blev jag trotsig och ville bli bättre och mera jämngod med dem.

Jag hade inga egentliga nyårsföresatser, men när tåget försvann och värsta bedövningen släppt efteråt kom föresatserna. Nu ska jag ta itu med engelskan, flitigt, och repetera geografi mm. Sedan ska jag börja teckna som hobby och göra småplock av olika slag. Jag ska sköta mig och tvätta håret och bada oftare och på så sätt skapa en lucka i min ensamma tillvaro. Jag vill också gärna lära mig att bli lika trevlig och vänlig som Gunnar, inte brusa upp och annat i den stilen.
Fast de krakarna som for har det inte så lätt de heller. Tore måste hem till sin "tant" som gör allt i världen för att förstöra hans tillvaro. Men han är snäll och rar ändå. Hur kan han? Jag beundrar honom för det.
Jag minns hur det var i somras när de for hem allihopa som gästade oss då. Då började värken i hjärttrakten och satt kvar i nästan tre veckor innan den mattades av undan för undan så man till sist glömde bort den. Jag vet ju att jag kommer att glömma nu också, om någon vecka. Önskar att jag kunde lägga mig ner och sova de veckorna. När jag vaknar igen skulle allt vara avlägset och göra mindre ont.
Tanken att det finns de som har det många gånger värre hjälper inte mig ett dugg. Det är jag för självisk för. Nu ska jag inte skriva mer, utan lägga mig och läsa en bok, läsa och glömma, läsa och glömma...

10 januari
Nu börjar jag bli van vid ensamheten igen och idag har jag tagit första steget mot en av mina föresatser, engelskan. Jag har repeterat ett stycke och skrivit ner det i en speciell bok för det ändamålet. Håret tvättade jag och lade till det snyggt nästan genast killarna åkt härifrån, och igår badade jag. Så hittills har jag hållit föresatserna, men den att bli snällare går det sämre med... det som behövs bäst. Håhåjaja!

Bästisen har också svåra stunder, Hennes kärlekshistoria har spruckit. Stackarn. Och hennes morsa är nog så lagom rolig hon. Inget att berätta om, inte ens för dagboken. Vi har varit bästisar i sex år nu, ända sedan jag började i den tredje skolan på byn, i femman. Jag har bytt skola för varje stadium; småskolan på ett ställe, trean/fyran på nästa och femman/sexan/sjuan i byns storskola.

Bästisen och jag har anmält oss till en sykurs som börjar 28 januari och håller på i två veckor, hela dagarna! Hoppas man kan lära sig sy bra där?
Ketty ligger hos mig om nätterna. Hon är ju min egen hund som jag fått av en skolkamrat när vi gick i sjuan. De skulle just skjuta henne när jag kom till slakteriet för att handla. Hon klarade inte av att ligga hemma ensam hela dagarna och bet sönder allting, sa han. Jag tog henne med mig hem direkt, utan att fråga någon om lov! Hon är underbar och så snäll och klok och har världens klokaste ögon. Nu ligger hon och sover nedanför sängen. Jag har sett flera Lassie filmer.

17 januari
Dagen har varit strålande vacker med solsken, klarblå himmel och relativt varmt i luften.. Ketty och jag har tagit en långpromenad.
Den engelska språkkursen består av tio häften, tillsammans 60 kapitel. Jag har kommit till tolfte kapitlet i det tredje häftet. Den är mycket intressant. Kanske att jag en dag kan lära mig flytande engelska, och då skriva dagbok på engelska istället! Nedrigt för eventuella tjuvläsare!!!

Något viktigt avsnitt har jag inte heller denna gång, kärlekshistorier t ex. Kan ju inte bli tal om det när man inte har någon att vara kär i. Allt det där som står i min förra dagbok, om Åke, det är slut. Det blev bara ett tidigt ungdomssvärmeri. Jag får väl svärma om världens underbaraste filmstjärna tills vidare; Montgomery Clift... ända borta i Amerika.

27 januari
Idag har jag varit till hårfrisörskan och möblerat om skallen; från långt hår med snedbena till kort med mittbena och dessutom hellugg. Man känner knappt igen sig själv. Men en sak är säker, jag är inte förändrad till det sämre!
I morgon börjar sykursen.  På Hembygdsgården, i det stora huset. Anna och jag fraktade dit symaskinen idag.

29 januari
Idag var det vår andra dag på sykursen och det är riktigt kul. Vi fick börja med ett foderliv, ett EGET mönster i domestik som ska provas in så det följer kroppen och sedan sprättas isär. På det grundmönstret lägger man sedan papperet som ska bli mönster till alla kläder - och ritar av. Klart idag ...dessutom flera olika typer av bystsömmar mm vi måste kunna först.
I morgon har SLU dans igen. Jag vill hemskt gärna dit. Får se om bästisen får gå. Jag bor hos henne under sykursen, annars blir det för kallt och besvärligt med resorna. Det är ju tre kilometer mellan våra gårdar. Håll tummarna för mig dagbok!

31 januari
Det gjorde du bra dagboken, höll tummarna om dansen, för vi kom iväg dit. Min nya frisyr är visst bra, åtminstone hörde jag dom som tyckte det. Och jag har hittat ett nytt svärmeri! Vi fick skjuts hem. Han sjöng för oss och var väldans trevlig och kramig och viskade i mitt öra att jag var gullig. Sådant brukar flickor gilla, har jag för mig, och jag är väl inget undantag.

I morgon bitti ska ja iväg till kursen som vanligt. Så har jag anmält mig till en ledig plats i kiosken på byn. Får väl se hur det går med det?

15 februari
Kursen blev klar i fredags, och nu har jag jobbat första dagen på kiosken, för jag fick jobbet. Det blir nog litet enformigt där, men inte alls tråkigt. Och jag har tjänat 5:25 idag!!!

På kursen sydde jag en städrock, en blå pikéklänning utan ärm med massor av våder i kjolen och rund urringning, en vit blus med inprovat liv och liten krage, långa puffärmar med breda manschetter. Dessutom en bomullsunderkjol med bred rynkad volang med spetskant. Det var bra synd att kursen inte räckte längre.

23 februari
Nu har jag jobbat i en vecka och börjar komma in i det hela. Men än händer det att jag gör fel ibland, men mer sällan än i början. I lördags fick jag MIN FÖRSTA LÖNING NÅGONSIN! 25 kr.
Men det var ju inte hela veckolönen. Ändå kändes det mycket för mig som aldrig haft någon lön förr. Nu ska jag spara och betala sjukkassan för hela sommaren... och kanske köpa några klädespersedlar till... och om det är möjligt lämna en slant där hemma.
Jag bjöd Anna på bio som tack för att hon skjutsat mig några gånger då det var svinkallt ute. Sedan ska jag spara till en långkofta.
Bästisen är i Sundsvall hos sin syster. Hoppas hon kommer hem tills nästa Ungdomsafton. Jag längtar så tills dess.