Nu äntligen skall det bli av! Allt är bokat för avfärd med FLYG...den 11 mars. Resan lär ta 4 timmar. Framme sent på kvällen. Verkade bökigt med båten, så det får bli en annan gång. Vi kommer ju att kuska mellan kontinenterna åtskilliga gånger, får man förmoda.
Foto; Stéfan Estassy |
Det brinner i knutarna. Jag har packat och stuvat, packat om och stuvat på nytt, ända tills jag lyckades pina ner alla prylar i tre stora plåtkoffertar och en trälåda. Nu återstår min stora resväska med kläder, skor och småprylar. 30 kilo får flygbagaget väga.
En transportfirma hämtade båtbagaget för några dagar sedan, för frakt till Marseillebåten. Det blev mycket tungt - inte minst trälådan som innehåller Nordisk familjebok! Jag bara måste få med mig en bit av Sverige till mörka Afrika. Går det alldeles galet kan jag sitta i ett hörn med näsan i uppslagsverket och skingra de dystra tankarna med inlärning av annat!
Strykbrädan har fått ett eget emballage! Undrar vad boyen kommer att tänka när han ser den tingesten? Som ett UFO för honom? Äsch, lite sarkasm kan jag kosta på mig. Normalt borde vi komma fram ungefär samtidigt "tungviktarna" och jag? Men... jag garderar med kryss... av skadan blir man vis! Jag har tappat alla illusioner om fransk/afrikansk organisation. Ingen bra kombination. Ingen präktig svensk ordning och reda, menar jag. Aj, aj...
Huset lär i vart fall vara färdigmöblerat nu. Anar att svärfars "långa arm" fixat det problemet åt oss.
Gambia skjuter in i Sénégal som en tunga. Gambiafloden i blått. |
Det svänger fort. Nu fryser blommorna i trädgårdarna, och fruktblommen har tagit stor skada. Stackars yrkesodlare!
När jag hör att de har 27 grader varmt i Dakar, och att badvattnet i Atlanten är 18-19 grader känns det trösterikt... med tanke på att jag sitter och huttrar i den råkalla havsluften. Blir nog annat ljud i skällan efter några veckor på plats? Hetta är inte "my cup of tea"! Villan har centralvärme, men är byggd för att vara sval, inte varm. Marmorgolvet är iskallt.
Baobab. Apbrödsträdet Foto:linda_ingelasafrika. |
Trots allt ska det bli skönt att äntligen komma till ro i ett EGET hem. Det är ju första gången... om jag inte räknar in hyresrummet på Allmänna BB. Tankarna irrar runt utan slut. Hur ska det bli att träffa Philippe igen... efter den långa separationen? Kommer påfrestningar med klimatet, miljön och oredan i vardagslivet att ställa till det för oss? Det är inget tvivel om att jag nu står inför mitt livs största utmaning!
Jag föreställer mig Afrika som bilden till vänster... ett ingenmansland alltså inte Edens lustgård med det berömda äppelträdet! Afrika är på något vis helt "omöblerat" i min arma svenska skalle. I vart fall är Sénégal platt som en pannkaka, på riktigt. Lyckligtvis ligger Dakar vid havet. Största nöjet blir nog havsbad?
När ni skriver till mig nästa gång, kära vänner, blir det under nedanstående adress: (Bp betyder postlåda, CGES är firman). Adressen är till firman. Någon hemadress finns inte.
Madame Philippe Estassy C G E S Bp 521 Dakar, Sénégal, Afrika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar