Madame har kommit hem

Nice 6 augusti 1963

Foto: Syster Vit

Frankrike gläntar på sina Provensalska fönsterluckor och välkomnar mig tillbaka. Familjen hade slutit upp mangrant på Nice flygplats, två billaster. Kindpussarna avlöste varandra. Jag hade nästan glömt bort den kutymen...
Varmt och soligt har vi, 27 grader i havet, 30 i skuggan. Inte tal om att ha filt i sängen, ett lakan är fullt tillräckligt. Villan har tjocka stenväggar och håller hettan ifrån sig. Jag bor numera i paradiset... Le Paradou... villans namn på Nice dialekt. Vad mer kan jag begära?

Nice 2 september 1963
Luftombytet tog på mina krafter - inledningsvis. Jag lever lata ganska ointressanta dagar "i paradiset", med en tidning eller penna i handen, för det mesta. Befogat, för jag är inte riktigt kry. Magsmärtor. Nu får doktorn förklara vad som felas mig.
Nice visar upp en mycket annorlunda september månad i år. Ruskväder, säger svärmor. Sverigeväder svarar jag. Det är grått och mulet, hårda vindar och regnskurar... och så ska det fortsätta hela månaden hotar väderleksgubbarna. Så har det varit mest hela sommaren, intygar den bortskämda släkten. Då kan det inte vara JAG som tog med en svensk "ymp" då!
Kanske är det årets trend, för Philippe klagar över gråväder i Sénégal! Svårt att fatta, eller inte egentligen, för de spurtar på sista veckorna av REGNPERIODEN. Redan i oktober kommer det att förändras, lovar han.

Nice 3 oktober1963
Tro det eller ej men det börjar bli kallt i Nice! Och regnet ger inte upp. På det viset känns det mer motiverat med Afrikaresan.

Nice 18 oktober !963
Jag är opererad nu; blindtarmen var inte vacker, inte den ena äggledaren heller (kroniskt infekterad). Väck med båda! Jag vet vad jag talar om, för kirurgen hade lagt båda två till beskådan i ett glasrör på nattduksbordet!... enligt fransk sed, eller? Där ligger de ju bra, tills jag sett mig mätt på dem. Nu gäller det att hämta krafter innan Afrika.

Nice 28 november 1963
Svärfar har rest till Sénégal igen och sedan dröjde det inte länge förrän Philippe fick lov om jobb som kemitekniker. Svärfar har "långa armar" i Dakar. Dessutom ska firman ordna tjänstebostad. Med på köpet följer en afrikansk "boy", en manlig piga alltså. Detta vare sig jag vill eller inte. Det är något avtal Frankrike har med sin f.d. koloni... att garantera afrikanerna jobb.
Preliminärt (?) reser vi ner i slutet av februari. Innan dess har jag fullt upp med packande av alla våra saker (bröllopspresenter mest), och jag hamstrar köksgeråd, porslin, textilier etc, syr, stickar och fixar allt själv. Ute är det regnigt, blåsigt och grått... som i övriga Europa. Man vill inte gå ut i onödan, Det har också snöat en gång (!)... några fjun. Men uppe i bergen lyser det vitt här och var.

Nice julen 1963
De har inte samma seder här (katolska) som hemma. Jag följde med min svägerska och svåger på MIDNATTSMÄSSAN. Julefrid förekom inte alls. Folk diskuterade och bråkade och det var ett evigt springande hit och dit under mässan. Kyrkan var dessutom OUPPVÄRMD!... men vackert upplyst, i alla fall. Fåraherdarna som hörde till "dekorationerna" hade tagit med sig några livs levande får in i kyrkan! Fåren bräkte oupphörligt. Förstår dem! Prästen såg ut att vara 80 år och sjöng så till den milda grad falskt att det var en pina att lyssna. "Det här är Sydfrankrike... mindre formellt", förklarade min svägerska ursäktande. Vanligtvis brukade det var lugnare, försäkrade hon. Hm...

Väl hemma igen dukades det upp ostron, fondue; smält ost i vitt vin som man doppar vitt bröd i. Det är nog det närmaste "dopp i grytan" jag kan komma. Därefter popkorn (SÖTADE med pudersocker, bläää) och chokladsufflé. Vi vuxna öppnade våra julklappar då, Philippes systerdotter (på bilden) fick sina på juldagsmorgonen, och vaknade förstås mycket tidigt.

Mitt julbord med Sandrine. Foto: Svåger Claude. Redigering Stéfan Estassy

Juldagens lunch var läcker; stekt, fylld anka, till efterrätt "julstubbe", en slags hiskligt söt jultårta. Jag dukade ett "skandinaviskt" julbord med mina mässingsstakar, glitter och grönt... och vårt fina danska bestick, en bröllopspresent från Sverige. Mitt på bordet hade jag satt en skål med vita prästkragar och blå iris från trädgården... finskinspirerad. Min fars släkt har gamla anor i Finland.
Annandag firas inte i Frankrike. I nyår blir vi ensamma svärmor, min svåger och jag.

Modernare variant men samma funktion!

Annandag jul (för mig då).
Svärfar har köpt mig en moped, en Velosolex, för att jag ska kunna kvista ner till stormarknaden och handla åt oss, och förstås uträtta alla mina egna ärenden i stan. Den ser underlig ut med motorn framför styret.
Åkte första turen idag... i livlig högertrafik. Tjoho...!

(Tillägg: Min Velosolex hade en platta på ramen där man satte fötterna. Bekvämt - och snyggare än den här moderna modellen från Google).