Franska matvanor och iakttagelser

Nice 10 september 1962
Kära vänner i norr!
Jag lade tidigt märke till att fransmän alltid äter och äter, och de njuter av det också... och tar tid på sig. Lunchrasterna är två timmar långa. Men de äter inte på det sätt vi är vana vid i Sverige, åtminstone inte som vi norrlänningar gör.
Jag undrar om jag någonsin kommer att gilla att "moläta"? En rätt i taget, alltså. Tänk att sitta och tugga bara potatis, eller bönor, eller morötter... sedan kommer enbart kött, eller fisk, följt av sallatsblad i vinägrettdressing. De tuggar sitt vita (goda) bröd till allting förstås, men ändå. Det räknas liksom inte. Smörgåsar är ett okänt begrepp, utom pyttesmå tilltugg med något pålägg till aperitifen, möjligtvis. De föredrar salta kex och oliver.
Undrar varför de inte vill ha grönsakerna och "sovlet" sida vid sida på tallriken? Skulle spara mycket disk. Jag kanske vänjer sig till slut? Om tio år äter jag nog som de med god aptit!

Vid lunch är det alltid en entrérätt; en skiva paté på tallriken, kanske en assiett tomatsallad eller någon slags grönsallad ibland. Det finns hur många olika sallatssorter som helst; till form, färg och smak... t o m gulbleka beska maskrosblad.
Till middag är det ofta entrésoppa med vitt bröd före någon sorts pasta med hemgjord tomatsås nedrörd i serveringskarotten, aldrig i separat skål så man kan servera sig själv. Ketchup är inte populärt. Ost (fantastiskt goda sorter, och många att välja på) och frukt är dagliga efterrätter, eller någon slags kaka ibland.
Frukten är underbart god och pinfärsk. Allra godast är vindruvorna den här årstiden. Annars finns det persikor, aprikoser... och meloner, som dessutom ofta serveras som entrérätt med bayonneskinka. Både grönsaker och frukt är säsongbundna. Då frossar man. Jag kan ha ett kilo vindruvor med på stranden!

Gröna druvor är godast

Värre har det varit med vitlöken. Jag hade aldrig sett en vitlök innan jag kom till Frankrike! Lukten kväljde mig i början ... för här svettas folk ut vitlöksångor. Det kan osa om dem faktiskt. Men hos svärmor har jag lärt mig äta provensalska ugnsbakade (fyllda) tomater med persilja och vitlök i. Det är mycket gott.

Vitlök

På en bistro lade jag märke till något nytt häromdagen. De kallade nymodigheten för: "plat du jour" (dagens rätt). Såg riktigt svenskt ut... biff med pommes frites samtidigt, och på samma tallrik... men det var vitlök i köttskyn. Egen design? Något är kanske på gång, för turisternas skull? Det vimlar av tyskar här. I Tyskland tuggar man knappast sin "bratwürst" mol allena!

Escargot en delikatess?

Men det finns gränser vad nymodigheter beträffar. Här behöver jag nog lång tid för att bli övertygad. Vi var bortbjudna på fin middag nyligen och de serverade sniglar kokta i vitt vin, smör, vitlök och persilja. Där gick gränsen! Jag stockvägrade... med risk att vara både oartig och konservativ! Ändå var jag tacksam över att de besparade mig GRODLÅR... resten av middagen var god och efterrätten underbar; tartelettes (små tårtbitar, eller pajer snarare).

8 september 1962
Jag har gjort en ny bekantskap som heter SIRICO; en mycket torr, intensiv, svidande het sydvind som kommer farande direkt från Afrika. Den bränner och sticker mot huden. Nu, halv fyra på e m, är det 34 grader och siricovind. Önskar att jag kunde skicka den vidare uppåt Skandinavien. Men den klarar nog inte av att passera Alperna. He, he... Var glad att ni slipper den.
Mistralvinden är raka motsatsen, isande kall och stark som inget annat. Då byltar man på sig och stänger fönsterluckorna. Påminner om "Västnolastormar"... i Hälsingland.

Medan ni plaskar omkring i evighetsregnet har vi lika envis torka. Många odlare får se majs och annan gröda gå upp i rök. Skogseldarna avlöser varandra; torrt, torrt, hett, hett...
Under augusti föll knappt en droppe regn, juli ungefär likadant. Men det ligger en föraning om höst i luften nu, eftersom det sedvanliga sommarvärmediset har lättat och luften klarnat. Turistsäsongen är nästan över. Snart försvinner också ungdomarna till sina olika högre skolor och universitet. Kvar blir de burgna, blåtonade gamla damerna i sina flotta pälsar och klirrande smycken. "Fintanterna" är så vitpudrade att rynkorna slätats ut! Gubbarna deras är korrekt kostymförsedda med slips - eller eleganta sidenskarvs - och hatt. De spatserar på Promenaden med käppen svängande som flott tillbehör. Gott om bådadera sorterna är det i Nice.

För första gången i mitt liv önskar jag mig en TV, för det är EM i friidrott. Satte mig på ett café en dag för att titta. Otur. De visade 10 000 meters loppet. Definitivt fel val! Jag har aldrig haft så långtråkigt någonsin. Borde ha gått därifrån, men hoppades på mer. Nix. Hela loppet var oklippt, och bara de två första löparna visades hela tiden!
För övrigt kan jag berätta att "twisten" (dansen) är på utgående... medan "madison" är på uppåtgående. Man dansar på linje, helst i grupper på 5-6 st. En ledare dirigerar de olika turerna, och de dansande måste följa med i hans rörelser. Rytmen är något mellan blues och rock och betydligt lugnare än twist. Danserna conga, pasodouble, cha cha cha (modedanserna från 1960) är helt borta ur bilden. Åtminstone här i Nice.
Tiden går fort. Philippe jobbar med röjning av tomten runt föräldrarnas suterrängvilla som snart är färdigbyggd. Då ska vi äntligen kunna flytta in i VÅRT rum där, på sval marknivå... med tillhörande badrum och toa. Huset är stort och ligger högt uppe på en sydsluttning några kilometer väster om Nice - med utsikt över Medelhavet. Där ska jag bo tills det blir dags för mig att vända nosen uppåt Sverige vid jultiden. Troligen? Då bör ju Philippe vara soldat och jag gräsänka.