Halvvägs till himlen!

29 januari 1962
Hej kusiner!
Jag har stigit till väders, 1 600 m ö/h och sitter i en matsal på ett fjällhotell i Les Deux Alpes. Mycket känd skidort. Ute blåser det hårda vindar, för häftiga för skidåkning. Vi har redan varit här i åtta dagar. Nu återstår två.

Les Deux Alpes

Jag har sannerligen fått lära mig åtskilligt om utförsåkning, för något annat känner man inte till här. Skidskola dagligen har gjort att jag kan ta mig både uppför och nerför pister på närmare 3 000 meters höjd! Träningsvärk vet jag allt om. Fina pister och bra lifter finns det åtskilliga. Enda chansen att ta sig utför är slalomsvängar, eller att rutscha på rumpan. På vissa pister är det  fullt med små "pucklar" som är lätta att runda på nervägen. De hejdar farten. Andra är isiga och hemska. Men jag aktar mig noga för svarta pister! De tillhör proffsen. Men det finns ändå tillräckligt många åkare som svischar förbi som blixtar. Tur att de vet hur de ska göra för att inte mosa oss "sengångare".

Vi är sextio studenter på lägret, och nitton olika nationaliteter... varav nio svenskor. Philippe och en annan fransman har ordnat alltsammans, och det har de gjort mycket bra. Han fick faktiskt loss ett slags stipendium till mig, så lägret kostar ingenting. Hela dagarna åker vi skidor. På kvällarna är det olika slags under-hållning; teater, sång, dans, fondy, bowling mm... och god mat förstås. Vi är ju i Frankrike!
Jag har skolkat från mina kurser för att delta i lägret! Men det ångrar jag inte, för här är underbart. Det är en helvit värld av kompakt tystnad uppe på höjderna. Fridfullt och vackert. Egentligen har jag fått en välbehövlig paus i det intensiva pluggandet. Annars skulle jag nog blivit överansträngd som jag jobbat! Nu är jag fräknig och brun och känner mig utvilad, trots träningsvärken. Och... så har vi förlovat oss!