Tricia och barnbarnet Améline. Foto Stéfan Estassy |
Tricia var min ständiga skogstametusan- och fjällvandringskompis. En ovanligt trevlig hund!
Under sina två sista år fick hon bli fostermor. Jag har sagt det förr; det bästa hos människan är hunden! Och det värsta som finns är att åka till veterinären för att be honom skicka bästisen till evigheten. Som ett svek mot den trognaste vännen. Tyvärr ett måste...
Idag skulle Trissan, som var hennes smeknamn, ha fyllt 16 år. Men hon har evigt liv för mig, som alla mina hundar, för övrigt... så grattis på födelsedagen Tricia!
Fostermor Tricia och Alice - fortfarande med svart valppäls Foto: Gunni Estassy |
GOTT NYTT ÅR... 2015!
För 100 år sedan föddes min far. Tiden går så fort. Snabba beslut fattar också vår besynnerliga nya regering. Det blir alltså inget nyval i år som "Fackförenings-statsministern" förkunnade å det bestämdaste när inte budgeten blev godkänd av oppositionen! Anseendet hängde löst ett tag. Nu återstår att se om RÄTT beslut fattats denna gång? Politiker lever i sin egen lilla dockskåpsvärld och tycks livnära sig yrkesmässigt på "maktdropp" och fjäskande för väljare. Finns nog betydligt bättre regeringssätt, men då måste man ha både ork, vilja, hög moraltröskel och insikt. Men jag är inte rätt person att kritisera deras förehavanden. Inte ens med tredubbel lön skulle jag vilja axla en politikers mantel! Huga mej, å fy gröne för det "kallet".Nu har dagarna gjort sitt lappkast (hoppas att man fortfarande får använda det gamla uttrycket utan att bli beskylld för lokalsvensk "rasism"), och ljuset kommer att öka med racerfart framöver. Allt går så himla fort!
Så har det gamla året dragit sig tillbaka i skuggorna och det pinfärska "skumpats in", som sig bör tillsammans med sonen och fästmön. Samtidigt med 2014's avgång försvann Kung Bore. Nu är det vårväder, snorhalt och grusbädd som gäller. Men än är det vitt och fint runt Ljusdal.
2014 avslutades annars med lugna mellandagar för min del. Jag var inte ens på helgrean och rotade. Undrar om det är ett ålderstecken? Eller tyder det på besinning? Kanske miljötänkande? Eller större klokskap? För jag vill inte tro att det bara är bekvämlighet... eller... gud förbjude ren snålhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar