Vädrets makter råder över oss

Foto: Stéfan Estassy

Och snön försvann igen!

Nu är det broddar som gäller, och offwhite är på modet, tyvärr. Kung Bore drog sin väg. Kanske lyssnade han för mycket på alla gnällspikar som klankar på Nordens bistra klimat? Men han kommer säkert tillbaka från sitt nya tillhåll. Snö och kyla är ju trots allt hans domäner.
Solen gör små modesta försök att påminna oss om kommande vårdagar. Men den är blek om nosen än. Inte utan att det smyger sig in en liten tanke på kolonilotten och stundande trevligheter i täppan. Speciellt nu när jag fått in alla gamla trädgårdsbilder i Ville Villervallas bibliotek. Än är det vinter... Stéfans "Grästuva i pöl" får illustrera det hårda liv växter har att brottas med.

Foto: Gunni Estassy

Nu öppnar jag den nymålade (då) blå förrådsdörren som får symbolisera vårt liv i Tallåsen. Här växte tre hundar upp; Cyndee, Stephee och Tricia.

Lindesta täppa. Ett Per Albin hus byggt 1947.
Vårt hus var verkligen inget skrytbygge, snarare ett renoveringsobjekt när jag köpte det. I tjugotre år bodde vi där och hela tiden var det något som måste repareras, byggas om eller till. Det huset lärde mig massor om hur man blir självlärd hantverkare! Det blev en nyttig tid.
Trädgården var enorm, med mina ögon sett, och mycket krävande eftersom den från början var rena soptippen, och jag hade en helt annan bild inne i skallen. Den blev till slut en lummig oas.
På den tiden fotade jag ofta och mycket och det finns många album och diabilder bevarade därifrån. Huset försvann nästan i all grönska om sommaren, därför väljer jag en vinterbild som får representera Tallåsentiden i hundarnas och mitt liv.

Originalfoto: Gunni Estassy. Redigerat av Stéfan Estassy

Jag köpte huset 1981. När de två minsta barnen flyttade ut så småningom gjorde jag ateljé på övervåningen.
Källarvåningen fick ungefär samtidigt ett slungrum för min egen honungsberedning. Trädgården var i tolv år full av bikupor.
Jag hade grönsaksodlingar, fruktträd och bärbuskar... och massor av blommande rabatter och en liten damm med mysplats intill. Där porlade vatten och drog till sig grodor. En jättestor - troligen en padda - döpte vi till Poolman (efter den populäre meteorologen). Han var chef något år innan han vände sin runda mage i vädret och flöt död i dammen en vårdag. Dammen byggde jag faktiskt själv på det gamla uthusets grund.
Den här bilden är gammal och altanen är inte inglasad än med sina gammaldags trerutorsfönster. De gav huset en rejäl ansiktslyftning.
Näten runt kuporna nedan skyddar från näsvisa talgoxar som hackade på dem för att locka ut sömniga lättfångade bin. En talgoxdelikatess!

Originalfoto Gunni Estassy. Redigering Stéfan E.