Hej då Grenoble, mot nya vyer...

Grenoble 8 maj 1962.
Tack för senast!
Flygresan tillbaka från Sverige gick fint. Tyvärr var det molnigt, så man såg inte landskapet under planet. Tre timmar med en Caravelle direkt till Zürich. Med tåg tar det två dagar!
Näst efter Zürich är Genève största staden i landet och ligger på båda sidor av Genèvesjön.  Den kände författaren Jean-Jacques Rousseau är född i Genève, som Henry Dunant; grundaren av Röda korset.

Originalfoto: Gunni E. Redig. Stéfan E.

I Genève väntade Philippe och sommaren på mig. Det var 20 - 25 grader och lika härligt som i slutet av juni hemma. Syrenerna var nästan överblommade. Tre timmar i Genève gick fort. För andra gången stånkade tåget på mellan bergen, nu utan höstfärgerna från första resan.
Spännande att se nya bostaden, vårt första hem tillsammans. Huset är nytt, lägenheten nyreparerad. Vi är visserligen inneboende, men ägaren är sällan där, och vi har tillgång till kök och dusch. Rummet är ganska stort, varmt och soligt, möblerna snygga. Och det finns en liten balkong. Vore otacksamt att klaga... fast tapeten är våldsamt blommig...
Jag har återupptagit pluggandet igen, men all frånvaro har gjort att jag inte hinner gå hela kursen. Dessutom är jag inte lika motiverad längre. Tror inte att jag orkar vrålplugga för att hinna tenta i juni. Verkar omöjligt. Kanske bättre att läsa böcker själv som träning.
"Klockhattdamen" (språklärarinnan) är lustig. Hennes sätt mot mig är helt annorlunda sedan jag gift mig med en fransman. Hon hälsar artigt med "bonjour madame" och bryr sig inte ens om att tillrättavisa mig om jag rättat till något fel i diktamensövningarna. Antar att jag uppgraderats ett par pinnhål i hennes ögon!
Nu har jag hämtat ut mitt franska pass, därmed är jag bevisligen godkänd som fransyska. Jag har dessutom ett splitternytt svenskt pass under nya efternamnet. Det är bara att välja vilken nationalitet jag vill använda!

Nice 15 juni 1962
Så är Grenoble historia. Njuter av ett par veckors semester i Nice. Här vandrar vi mellan middagsborden. Överallt bjuder släkt och vänner oss till sig. Jag är självklar familjemedlem nu.

Samtliga foton: www,facebook.com/RegionAuvergne

I juli bilar vi till Aurillac i Centralmassivet, Frankrikes hjärta. Staden korsas av floden Jordanne. Aurillac sägs vara Frankrikes kallaste och högst belägna stad (622 m/ö h)... och den regnigaste, får man förmoda, för det lär också vara "paraplyernas" huvudstad. Där tillverkas hälften av landets årskonsumtion paraplyer.
Vi ska hälsa på Philippes faster och kusiner och delta i ett barndop. Regionen heter Auvergne. Det blir för mig en ny spännande resa genom helt okända trakter. Några foton från regionen får illustrera landskapet.
Spännande tycker släktingarna också att det är... att få träffa "svenskan". Kanske tror de att jag liknar en isbjörn?

Auvergne består av fyra avdelningar; Allier, Puy de Dome, Cantal, Haute Loire. Totalt finns 27 administrativa regioner i Frankrike. Antar att det kan jämföras med svenska län?

Landskapet är känt för sina bergskedjor och vilande vulkaner. Sista utbrottet var för 6 000 år sedan!
I norr är det berg, i söder betesmarker, och det finns stora ekskogar, två stora floder; Loire och Allier, stora sjöar, bl a Guery sjön som är den högst belägna.
En släktgren Estassy har slagit sig ner i Aurillac, Philippes faster; "Tata Simone", och det är hennes barnbarn, Elisabeth, som ska döpas.
Ostsorterna nedan är typiska för Auvergne: Cantal, Saint-Nectarine, Fourme d'Ambert, Bleu d'Auvergne et Salers.

Samtliga foton är hämtade från Facebook. www.facebook.com/Region Auvergne.

Efter vårt besök i Aurillac bär det iväg till Pyrenéerna igen, till Mourenx, där Philippe ska jobba en månad i en kemisk fabrik som svågern basar för. Då får jag se bergkedjan i sommarskrud. Och resan dit går bitvis längs Medelhavet. Härligt!